Höjda hyror ger fattigare människor, inte fler bostäder

Hyreshöjningarna i år blev högre än inflationstakten. Och så kommer det fortsätta ett tag till. I vissa områden blev hyreshöjningarna otroligt höga när nya lagen om förhandlingsrundan gick igenom. Värst på området är de kommunala fastighetsbolagen som nu inte är ett allmänintresse längre utan skall "agera affärsmässigt". Att det betyder försämringar för kunder och invånare vet vi redan sedan bolagiseringen av SJ, utförsäljningen och uppstyckningen av elverket och privatiserandet av i princip hela skolväsendet.

Mamma, Pappa, Pappa 2, Barn, barn, barn, barn, barn, barn, barn, moster, Jocke från hamnen, mormor Greta, Astrid. Alla i vår 3:a på  vekrstadsgatan 47

Men hyreshöjningarna kunde blivit högre. Hyresgästföreningen arbetade hårt på att förslaget om marknadsanpassade hyror inte skulle gå igenom. Men DN slår ändå på stora trumman för att vi betalar för lite i hyra. Genom att alla blir fattigare kommer det ploppa upp nya lägenheter som svampar ur skogen. Detta samtidigt som både privata och kommunala bostadsföretag gör miljardvinster. Exemplet London borde avskräcka. Där är hyrorna skyhöga, och inte har alla någonstanns att bo för det. Istället bor man som man gjorde på 1800-talet i Sverige. Så många man kan i en så liten lägenhet som möjligt. Kanske inte omöjligt att få tag på men bara för den som har mycket pengar på fickan och klarar av att betala ockerhyror eller vill bo tio personer i en etta.

Så ni med era extra hundralappar på fickan efter skattesänkningar. Den ena handen ger - den andra tar.

Brottsprovokation, den repressiva statsmakten

.. så är rättssäkerheten ute på hal is. Nu föreslås brottsprovokationer - och att polis och personer rentav får begå brott i sitt arbete.
Det här är väldigt märkligt ur rättssäkerhetssynpunkt på flera plan. Men min bestämda uppfattning är att ett brott är en handling, inte en person. Och att polisens arbete skall vara att se till att brott inte begås. Inte att sätta dit folk.

Statens uppgift

Eller personligen anser jag att poliser och ordningsvakter bör ha små gröna kostymer och kaninöron så de inte ser så läskiga ut. Vi verkar nog gå åt andra hållet, mer åt USA. Där man tar fram utrustning för att polis och ordningsväsende skall se så skräckinjagande ut som möjligt. Visst är det så att vi är på väg i rasande fart mot nattväktarstat. Med en ytterst repressiv statsmakt och en... ytterst repressiv statsmakt. Faktum är att det verkar vara allt som staten skall hålla på med. Skydda överklassen och slå pöbeln. Och se till att tågen inte kommer fram i tid.

Överklassens diskreta charm del 7890

Det har hänt massa i världen. Expressen har blivit nazistisk. Myrdal tillåts skriva fritt mot homosexuella och kvinnor i flamman. Vänstern gör åter bakslag in i antisemitismen. Socialdemokraterna saknar mål och hoppar mellan åsikter så man inte har en aning om vart man har dem.
Men mer om det senare. Jag tänkte koncentrera mig på ytterligare lite roande kring överklassens diskreta charm. Allt hämtat från Magdalena Ribbings frågespalt:

"Fråga: Jag har en fråga jag länge gått och funderat på i samband med att jag ska ha middagsgäster.

Det jag har svårt för är när jag ska placera ut placeringskorten och jag inte riktigt kan "räkna ut" mina gästers rang.
Jag vill såklart att de finare gästerna ska sitta närmast mig.

Min fråga är alltså om yrkestiteln eller utbildningen är viktigast när man räknar en gästs status?
Just nu går jag efter yrke men är osäker på detta då utbildningen borde ha en stor betydelse också. "

Personligen finner jag det nästan lite rörande att frågeställaren funderat på detta länge.  De alltmer skitnödiga ordningar på fester och etikettsfrågor skrämmer mig lite. Borgarklassen är på uppsegling. Och traditionsförvirringen är total. Man måste göra rätt. Man måste bo i vindsvåning. Man måste ha Teppanyakihäll.

Damer, damer.. Vem har högst lön? Och vem av er är filosofie doktor?

eller

"Fråga: Inför en fotografering till årsredovisningen har jag en klädfråga. Herrarna i ledningsgruppen har oftast kostym och slips och jag har märkt att vit skjorta är rätt så vanligt. Personligen tycker jag, möjligen efter att ha bott i London, att vit skjorta är tjänstemannamässigt . Själv associerar jag det till att man har en mera förvaltande roll snarare än visioner, makt, inflytande och framåtandra. Jag vill därför rekommendera min ledningsgrupp att ha en färgad skjorta med nämnda argumentation."

Bra där... Det är inte lätt att vara borgare. Det är mycket mycket att tänka på.

Storebror är snäll

Storebror är himla snäll.
Jag tycker det är jättedumt att berätta vad storebror skickar för brev mellan sig. De ska inte få läsas av någon. Man måste sätta stopp för dessa ondskefulla elaka elaka marodörer som berättar vad diplomaterna säger till varandra. Jag tycker FRA är bra också. Allt regeringen gör är bra. Allt USA gör är bra. Allt allt allt! Jag lovar jag älskar er.

(snälla.. spärra inte mitt VISA-kort nu..... Jag var ju snel!) - Taggen med wikileaks är ett misstag.. Jag vet inte hur det hamnade där.

Politisk betraktelse över framtiden

Det blåser en kall högervind över världen. I europa har de socialdemokratiska partierna en efter en åkt ur. Kanske välförtjänt då de knappast gjort mycket mer än förvaltat europa bara lite mindre dåligt än vad högern skulle ha gjort. På en front har arbetarpartierna varit väldigt skickliga och konsekventa och lämnat ett bestående intryck för framtiden som nog inte ens högern i sin värsta konservatism riktigt kommer kunna rå på. HBT-personers rättigheter.
Är högervinden här för att stanna, jag tror inte det. 1996 såg det länge ut som moderaterna var större än sossarna som i opinionsmätningarna var under 30 % och moderaterna större. Under hela början av 70-talet var ofta socialdemokraterna tillsammans med vänstern i underläge rent röstmässigt i valen men kunde ändå ta hem val efter val då Kristdemokraterna envisades med att vara på cirka 2-3 %.
Men samtidigt är det svårt att sia om framtiden, och det är oerhört svårt att veta åt vilket håll vindarna blåser. Jag satt och diskuterade saken med min pojkvän. Och oroade mig lite över Sarah Palin som nästa amerikanska president som då skulle sätta en ton över hela världspolitiken. Sarah Palin som förvisso är oerhört rolig på grund av sina ständiga grodor, men vars politik är betydligt värre än små felsägningar och lustigheter.

Sarah Palin. Inte så mysig. 

 

Vad hände egenttligen 1996? Så att det kom en rejäl vänstervind 1998? Eller vad hände 2010 juni så att högern plötsligt blev väldigt stark. Någonstans i detta vimmel av märkliga svägningar blir vi alla analytiker. Vi vill förstå, få ordning så att vi kan förutsäga. Och jag har plöjt igenom mängder med "förutsägelser" - analyser och försök till förståelse över världspolitiska skeenden. Marxister inte minst är väldigt benägna att försöka dra upp de stora linjerna som förklara hur det skall gå. Nationalekonomer av liberala slag är ännu värre. Det intressanta är att så här i efterhand har i princip alla fel. Tills de hittar en liten obskyr jeppe som av alla gissningar om framtiden råkade gissa rätt om förändringar kring ekonomin eller politiken - stöps om i bästa "make over" till guru och får gissa nästa händelser där han antagligen råkar gissa helt otroligt mycket fel.
Samhällsvetenskapen har försökt i hundratals år med att förutsäga folks beteenden och inte lyckats särskilt bra alls. Förutom att analyserna så här efteråt kan vara ganska bra men inte goda nog för att förstå det innan det skedde. Vi är alla efterkloka men bara efterkloka... Desperat klamrar jag mig efter minsta halmstrå för att förstå hur och varför vi beter oss som vi gör. Men i slutändan är det ändock helt omöjligt att faktiskt på allvar förstå hur människor kommer agera och fungera. Innan det redan är försent. Då först kan nog bitarna falla på plats.

Så visst tror jag inte att den här högervågen kommer vara för alltid. Det kommer en revansch. Men hur man får till det - vad som krävs... Jag har faktiskt ingen aning. Det märker vi sen efteråt...

Kapitalet "bygger för alla"

I DN idag kan vi läsa om projekten med nya bostäder på norra Djurgården, där DNs rubriksättare betonar att arkitekten "Jacques Herzogs vill bygga för alla".
För att citera artikeln : "Det kan tyckas fruktansvärt exklusivt men Jacquez Herzog bedyrar att han och hans medarbetare ritar och bygger lika mycket för dem som har råd att bo som för oss andra som bara får se landmärket utifrån."

Sug på den!
"Ja här har vi byggt det exklusiva palatset för kejserliga familjen, men ni får ju alla titta på det... På lagom avstånd.."
"Men har de inga bröd? Vi har ju bakat en stor bakelse de kan få titta på?"

Till Mona...

Mona.. Vi är många som tyckte bra om dig och att du växte i partiledarrollen. Hatet mot dig har varit orimligt, kanske var du för kontroversiell.
Satt och läste gamla Palme-tal i veckan. Kände igen fraser och viljan i dina tal. Du var inte ett misslyckande. Och på en plan överglänser du alla tidigare. Din kamp för hbt-personer och ditt försvar för mångkultur och din avsky mot rasism. Många många kramar!

Institutionernas haveri, om skolan!

Jag hade ett samtal med en lärarkandidat kring pedagogiska frågor, och sa som jag trodde och min egen upplevelse av skolan. Att lärarna kan ibland ha gott om pedagogisk kunskap, rent av god förståelse för de pedagogiska rönen men väl i skolan slutar det som alltid. De står längst fram och rabblar kunskap som lärare alltid tidigare gjort. Irriterar sig över läxor som inte blir gjorda och vill få ordning över en svåröverblickbar situation som klassrummet är med ilska över elever som inte följer linjen läraren tänkt ut och intar kunskapen såsom läraren har tänkt.
Problemet är institutionen skolan i sig, det sätt alla institutioner har som problem. Vars själva grundvalar måste brytas ner. Om det så rör sig om psykvård, fängelser, skolor, ungdomshem etc.
Det är något djupt kränkande i själva maktaspekten mellan den överordnade och den underordnade som skapar förtrycket i sig. Där det inte påbjuds uppifrån utan liksom dyker upp inom sig själv. Något man inte minst kan läsa om i BLT och Aftonbladet idag, där för- och lågstadieskolan Skrävle skola tvingade elever att städa toaletterna om de hade använt svordomar. Kom ihåg - detta efter en idé från lärare själva. Utbildade pedagoger! Eller "pedagoger". Det finns inte en pedagogiskt sinne hos dem, alla dessa lärare, varenda person som arbetade på denna skola är en skam för lärarkåren. Jag hade skämts om jag vore lärare idag å deras vägnar.

Skrävle skola för länge sedan. Eller idag?

Egentligen är det ett tecken i tiden, slavens vilja till sin piska är intressant i sig, men det tycks mer eller mindre strax råda en "ordning och reda"-fascism i samhället ivrigt påhejad av den minst liberala av dem alla. Jan Björklund. Införandet av betyg i ordning och uppförande är en viktig del av det. I en debattartikel lite innan valet varnade också Björklund för att ge elever möjligheter att överklaga orättvisa. För honom finns det inga maktproblem i skolorna. Att påpeka maktproblematiken är inte lika viktigt idag längre. Och hur de formar nepotism och fascistiskt översitteri. Inom fångvården. I skolorna. På alla institutioner där människor befinner sig i ett utsatt läge under obligatoriska former.
Det finns mycket intressanta socialpsykologiska experiment som visar hur de här maktrelationerna återskapas. Hur på ett ögonblick vanliga människor omvandlas till tyranner. Maktens stråk är farlig, den är korrumperbar till hundra procent. Den arbetar egentligen väldigt lite efter en egentlig ondska, ondskan i den här formen är inte "djävulsk" och "illasinnad" som man tänker sig den. Ondskan är blaissé. Den eftersträvar ordning och reda och att bara "göra vad som alltid har gjorts". Där själva maktordningen i sig och dess konsekvenser återskapar sig själva i en nedåtgående spiral till allt värre övergrepp.
Just därför är i alla sammanhang säkerhetsventiler så oerhört viktiga. Något av det bästa man införde i Sverige var ombudsmän, som verkar för rättigheter för just de som befinner sig i en utsatt situation. Där dessa ombudsmän är oberoende av skolan.
Och dessa raljerar vår fascist till utbildningminister Jan Björklund om, och antyder avskaffande. Faktum är att man på ett allvarligt sätt kringskurit deras befogenheter markant och velat minska dem i antalet.
Ombudsmännen är den enskilda människans skydd mot institutionernas förtryck. Utveckla de principerna. Avskaffa dem inte. Och tvinga inte eleverna städa toaletter om de svär. Skolan är inte en dömande verksamhet, och skall inte vara det heller.

Helst vill jag sjunga "släpp fångarna loss det är vår" - inom samtliga institutioner. Men jag nöjer mig till en början med att påtala maktproblemet och hävda den enskildas rätt. Sen klurar vi ut alternativen. För det är fan inte bra som det är nu!

---
PS
Abuse-anmäld och fått besök av admin på twingly... igen...
Det sker ofta. Jag undrar vad det egentligen är jag skriver som gör att folk anser att det bör censureras. Vänligen kommentera i kommentatorsfältet! Vad i detta inlägg krävde en abuse-anmälan?

Det muslimska hotet

Det finns tusen och en saker jag känner är viktigt att skriva om idag. Jag skulle behöva skriva ner Zeitgeiströrelsen och visa på dess kopplingar till Europeiska arbetarpartiet. Jag skulle behöva ta och gå igenom antisemitismen inom vänstern. Jag skulle göra en exposé över senaste tidens borgerliga skitnödighet där moderater nu senast föreslår att "jantelagen förbjuds" (Inte ett skämt). Jag skulle också vilja göra ett par personliga betraktelser över den skånska överklassen som befinner sig ett steg längre brunt högerut än allt annat. Dessutom behövs en liten analys av högerns behov av rasisterna och utnyttjande av dem för att kunna genomföra sin agenda.
Men det är planerade inlägg. Det är sådant jag återkommer till.
Idag blir det en kortare betraktelse över det mest avskyvärda av allt, rasismen! Jag har skrivit om det förut i "det är inte er han menar". Och jag vet att jag nämligen själv dras med i "det är inte mig de menar" ibland när jag funderar på om jag inte är för hård i min inställning till Sverigedemokraterna nu när så många andra vacklar. Men just därför är det ännu viktigare att hålla fast vid dem.
För Sverigedemokraterna har rent nazistiska element i sig. Det råder ingen tvekan om det. Deras homofobiska böghatarinställning är det heller ingen konst att smeta fast på dem. Men ändå lite. Sverigedemokraterna har kämpat hårt för att ta bort de mest nazistiska delar av dem som fanns kvar där på 90-talet.
Och i deras inlämnade motioner i riksdagen samt i deras familjepolitiska program har de mest böghatande skriverierna ersatts av positiva omskrivningar som "värnandet om kärnfamiljen".
Vi vet vad det betyder - men det är en mer snäll retorik. Och jag skäms lite när jag ändå hela tiden pekar på just dessa delar av Sverigedemokraternas politik, att alltid påminna folk om dessa ärkekonservativa åsikter de har. För det finns en grupp människor till vilka de inte ändrat sin retorik alls. Och det är gentemot muslimer. Och låt oss erkänna saker, egentligen inte muslimer som religion (till vilken jag hänför en mängd problem och sekteristiska ställningstaganden som man återfinner i de andra stora religionerna) utan en viss kategori människor som anses för främmande. Men det råder en sådan allmän misstänksamhet mot specifikt araber och muslimer idag att det på något sätt inte fullt ut fungerar att bara påpeka detta problem.
Vissa vill likna det vid judarnas situation i Europa under 30-talet. Det finns visst likheter, och det finns också vissa väldigt stora skillnader. Och dels missar man att antisemitismen ännu är stark och fortfarande finns, inte minst i östeuropeiska länder. Dessutom har jag en stor misstänksamhet mot de människor som påpekar likheterna eftersom de ofta gör det med eget antisemitiskt bagage.

Ändå måste jag uppehålla mig vid likheterna.
För det känns som Bollhusmötet igen, och den stora rädslan för att ta in några judiska läkare i Sverige eftersom man får hit ett "judiskt problem". Just detta "problem"-pratande är återkommande idag också. Det invandrande är ett problem - ett "etniskt" och "kulturellt" problem. Visst kan vi förfäras över skrivningar på 30-talet om rashygien men grunden för den allra största argumentationen var i Sverige då faktiskt inte rent rashygieniskt. Utan precis lika trams-entiskt som idag. Bollhuset uppehöll sig vid det specifikt judiskt-genetiska oerhört lite, och mycket mer på det etnisktkulturella när man vägrade judiska läkare på flykt inresa i Sverige. Efter andra världskriget tog så slutligen Sverige och omvärderade sin flyktingpolitik och tog in mängder med judiska flyktingar. Jag tror inte vi fick ett "judiskt"-problem p.g.a. det. Helt enkelt för att man slutade tala om det i de termerna.

De bilder man också ger av muslimer är oerhört nära den bild man ger av judar i nazityskland.
Därför så äcklar mig Sverigedemokraterna oerhört mycket. Och jag måste påminna mig själv om det varje gång att jag inte bara behöver bevisa SD's verkliga kopplingar till böghets och till gamla nazistiska organisationer. Deras hets mot "muslimer" (inte någonsin ett ord om religionskritik i detta. Det är givetvis dem mycket främmande) är uppbyggd på ett så fruktansvärt obehagligt sätt.
Det spelar alltså egentligen ingen roll hur svinaktiga Sverigedemokraterna är på alla de andra områdena. Och det råder ingen tvivel om saken. Självklart är de det. De är ett parti med nazistiska rötter och extremhögern i väst är väldigt förutsägbar på det sättet. Det borde räcka med det sätt de framställer folk från mellanöstern som identitetslösa vällande varelser som hotar det svenska.
Jag låter två filmer stå bredvid varandra. Se likheterna i deras propaganda. Och fråga inte vem klockan klämtar för. Den klämtar alltid för dig!






och så

Vad var det där med högern 1938?

Jag har inte mycket övers för den här mannen.
Många av hans artiklar är helt igenom virriga, och han tillhör ytterligare en av den märkliga nya journalistiken som är så oerhört svåra att placera. Mest av allt är han tendensiös på ett oförsiktigt sätt. Karln slarvar med fakta. Vilket han gör i sin senaste inlägg om varför man skall vara snälla mot Sverigedemokraterna (och inte göra dem så ledsna i ögat) eller vad han nu tycker. Det brukar vara lite oklart när Zaremba skriver.
En favoritsysselsättning jag har är att gå igenom små detaljer som folk påstår som verkar något udda. Gå till botten med det, se vad som egentligen sägs i frågan och titta på vad de fått ideérna ifrån.
För helt plötsligt påstår han att det var moderaterna (dåvarande högerpartiet) som var först att vilja grundlagsstifta om mänskliga fri- och rättigheter i Sverige, och att socialdemokraterna arbetade mot detta. Det här är chockerande nyheter för mig. Jag har läst historia, jag har gått igenom högerns partihistoria noga, inte minst genom Bollhusmötet där många av framtida ledande högerpartister gjorde sin inledande karriär genom att vägra ett tiotal judiska läkare inträde i landet "för att inte få hit det judiska problemet". Det är också högerpartiet som drev hårdast för den tyska legationens linje med kvarstad av tidningar under andra världskriget.
Så vart har då herr Zaremba fått sin information?
1938 fanns inte heller ett gemensamt dokument om vad "mänskliga rättigheter" var för något. FN's deklaration om mänskliga rättigheter togs som bekant 1948. Innan dess fanns dokument såsom franska revolutionens "mänskliga rättigheter". Skulle högerpartiet verkligen vilja införa dem?

Bagge, en inte helt demokratisk person

Nå 1938 så motionerade högerpartiets ledare Bagge bl.a. "om införande i grundlag
av vissa av det nuvarande samhällets fundamentala principer". Alltså inte alls exakt vad det skulle innebära. Och inte alls om några allmänmänskliga rättigheter utan om just "det nuvarande samhället fundamentala principer". Motionen togs av en enhällig riksdag hursomhelst, och en utredning tillsattes. Den höll på länge, och kom att ändra form och innehåll först med 1948 års mänskliga rättigheter antagits då tanken på universella över tid alltid rådande rättigheter. Utredningar följde på utredningarna - med den stora oenigheten snarare om vad de universella rättigheterna egentligen innebär. Mellan raderna kan man ganska snart se att man från vänsterhåll var måna om föreningsrätt och yttrandefrihet - medan man från högerhåll snarare ville betona rätt att äga. Att skylla på socialdemokratiskt motstånd är faktiskt grundläggande felaktigt på många sätt.

Zaremba ljuger således. Men inget nytt där. Hitta på lite fakta hur som helst och hoppas att ingen kollar upp är väl sånt högern lever på.
Att komma med detta påstående är dock inte Zaremba först med. I en riksdagsdebatt från 1975 gör dåvarande ordförande för moderaterna - Gösta Bohman - samma sak.
Jag låter Palmes utmärkta svar avsluta mitt inlägg:

"Herr Bohman talade länge om högerpartiets och moderaternas ärorika historia i vad gäller demokratin. Han skulle ha behövt hålla på mycket längre, för det vet man ju att högern varit mot den politiska demokratin. Jag skall inte spilla ord på det, men det var ju herr Bohman som gjorde del historiska anslaget i dag genom att hänvisa till en motion från 1938 av herrar Domö och Bagge. Den motionen hindrade ju inte att höger­partiet och dess ledare tre år senare drev kravet på ett förbud mot ett politiskt parti i Sverige. Jag har väl alltid befunnit mig i debatt med det svenska kommunistpartiet, men jag skulle aldrig drömma om att införa ett förbud mot Sveriges kommunistiska parti eller vänsterpartiet kommunisterna - det gäller bådadera - att öppet verka i ett demokratiskt Sverige

Jag menar: Man skall vara litet försiktig med historien, för del var bara ett par år mellan de här fina parollerna och den verklighet som den svenska högern företrädde."

Lögner om kollektivtrafiken

Kommunalarbetaren har frågat utredaren vad kollektivtrafikslagen egentligen innebär för förändringar. Och Ulf Andersson gör sitt bästa för att lugna och säga att det inte blir så stora skillnader mot förr - iallafall inte för passagerarna.

Häng med här nu för jag skall bevisa tydligt hur det är fel. Det kommer bli en del hänvisningar till olika dokument men det är för att bevisa vilka lögner Ulf Andersson kommer med.
Men det jag påstått i ett tidigare inlägg gäller fortfarande. Antingen ljuger Ulf Andersson, eller så ljuger lagtexten, eller så har han inte koll på vilka konsekvenser lagtexten verkligen får.
För det första, de linjer som kommer fortsätta förhandlas om är linjer som anses vara av så stort allmänintresse att det råder allmän trafikplikt. Där kommer nog fortfarande ett gemensamt biljettsystem vara aktuellt, och delvis subventionerat. De övriga linjerna får bussbolagen ingen ersättning för, eller de som trafikerar samma linjer. Inga pengar från SL - därmed heller inga krav på bussar eller på på att ta emot t.ex. SL's eller Skånetrafikens eller Västtrafiks månadskort. Eller vilken del av landet man nu bor i. Det enhetliga biljettstystemet försvinner.
Detta kommer branschorganisationerna själva fram till:
"Ett nytt betalsystem som blir obligatoriskt kan till viss del hämma avregleringens syfte" (sid 13)
Det skulle kunna finnas olika lösningar på det här, men obligatoriskt betalsystem är emot lagens syfte, och kommer inte vara tvingande utan frivilligt. Vi kan alltså mycket väl - och rent av troligt - se flera företag med olika taxor, så som lagen är skriven. Ett pendlarkort kan alltså komma att gälla på bara vissa sträckor.

Inte heller ett ord om prishöjningarna nämns i kommunalarbetarens artikel vilket är ett måste för att det skall kunna gå runt för de komersiella linjerna. Det har inte varit någon hemlighet som grund för utredningen, och som sidan "fördubblingen.se" gärna påvisar (en lista på deltagande organisationer hittar du här).
Men man kallar det för "ökad betalningsvilja" som något nödvändigt. Alltså - högre biljettpriser.

Vilka linjer som allmän trafikplikt råder på är dock väldigt tydligt redan i SOU-utredningen. De platser där det inte kan skötas kommersiellt. Självklart är just också lagen skriven så i 6 kapitlet 2§ , där företag som avser att köra komersiellt och anser sig påverkade av den allmäna trafikplikten kan överklaga beslutet om en sådan. Självklart är överklagandet till för att allmän trafikplikt bara skall råda på komersiellt olönsamma linjer. Man skulle kunna tänka sig att den ökade konkurrensen skulle innebära effektivare hushållande med skattepengar, men så blir inte fallet. Precis som det inte blev så med skolan, elen eller något annat konkurrensutsatt. Istället innebär det att regionerna fortsatt får stå för enbart de olönsamma linjerna, som anses ha tillräckligt allmänintresse för att fortsätta trafikeras, medan övriga företag tar vinsterna från de lönsamma. Det vill säga att  det är en ren privatisering och omfördelning från skattebetalare till trafikbolagens aktie-ägare.

Att ingen journalist på allvar vågat ställa utredarna och regeringen mot väggen i dessa frågor är anmärkningsvärt i sig. Och nu misslyckas även kommunalarbetaren!
 

Öfverklassens diskreta charm

Artiklars utformning och tillhörighet verkar alltmer suddas ut. Gränsen mellan journalistik och reklam är hårfin, och man vet aldrig riktigt vart man befinner sig. Inte minst började den formen av märklig journalistisk verksamhet infinna sig med Lena Melin. Vad var hon egentligen? Ledarskribent? Kommentator? Opinionsbildare? Snarare verkar hon personligen se sig som svenska folkets lackmuspapper, en märklig inställning till sig själv. Lite som "we are the borg and I am your queen" - för er som förstår star-trek kopplingen.
Men mer charmerande är gränsen mellan journalistik och reklam som försvinner. Där bostadsartiklar i DN ser ut som hämtade från bostadsrättsförsäljningar, där vårlökar vant lierar sig.
Nu även på expressen, där överklassen får överslag genom Douglas Wallburga Habsburgs(M) artikel. En hyllningsartikel till nån friherre i Tyskland, kristdemokraternas starka man i Bayern, och hans fru som tydligen skrivit någon bok om sexuella övergrepp.
Tro mig, sexuella övergrepp är fruktansvärt, men frågan om att engagera sig mot dem är så politiskt säkert att det tycks vara uttråkade överklassdamers största intresse (se drottning Silvia).
Att de "nya" moderaterna fortfarande har riksdagsledamöter som heter "Wallburga Habsburgs Douglas" finner jag förövrigt inte ett dugg märkligt. Eftersom de inte alls är särskilt nya och fortfarande så otroligt långt från människors verklighet.

Så till artikeln om en viss friherre Karl-Theodor zu Guttenberg.
Den svenska moderata riksdagsledamoten Wallburga Habsburg Douglas skräder inte med orden, hon är fullkomligt stormförtjust i paret och ger mycket märkliga berättelser om varför de är så charmerande. Vad sägs om:

"Zu Guttenbergs far är den kände dirigenten Enoch zu Guttenberg. Och jag undrar om inte sonen ärvt något av faderns artistiska begåvning. Karl-Theodor zu Guttenberg framstår nämligen som vore han född till kommunikatör."

eller

"Många jämför dem med paret Obama eller med Nicolas Sarkozy och Carla Bruni"

Men det mest "diskret charmerande"i artikeln från denna moderata riksdagsledamot är hennes hyllning till vad som skulle göra denna zu Guttenberg till den perfekta politikern. Hans Greve-titel och hans pengar.
Det här märks redan i debattartikelns rubrik "Därför vill Tyskarna ledas av en friherre". Svaret är helt enkelt :

"Han är oberoende; oberoende av pengar, oberoende av makt. När som helst kan han bestämma sig för att lämna politiken och ägna sig åt annat. Han drivs starkast av sina värderingar, som han vill förverkliga, som ger honom ett livskoncept och styr hans gärningar. Det gör att han kan vara trogen sina ideal och driva sin egen politik"

Det är "nya moderaterna": ge dig inte in i politiken om du inte har tillräckligt med pengar och makt. Det är bara då du platsar där.
Wallburga Habsburg Douglas får följande presentation i Expressen:

"Walburga Habsburg Douglas är riksdagsledamot, (M) och ledamot i Utrikesutskottet. Hon föddes på slottet Berg vid Starnberger Seei Landkreis Starnberg i Bayern som ärkehertiginna och prinsessa och är genom giftermål svensk grevinna."

Grattis Sverige. Det var det här ni röstade på 2010

I Afghanistan för att skjuta, inte för att hjälpa

Så bekänner Sverigedemokraterna färg. För om det hade gällt bistånd till Afghanistan så hade de gått i taket. Samtidigt har just biståndet skurits ner kraftigt med regeringens politik och man räknar nu militära insatser som just bistånd. Väldigt fult trick med siffror.
Men i det här fallet är SD för fler soldater i Afghanistan.
Samtidigt är kritiken mot den militära stridande insatsen hård i Sverige. Med den nedlagda allmänna värnplikten och införandet av yrkesarmé tillsammans med regeringens extremt hårda jobbpolitik innebär det att arbetslösa nu också kan bli hänvisade till utlandstjänst i Afghanistan. Tvingad till död i främmande land i stridande förband är alltså fullt möjligt. Och även i Danmark höjs rösterna för att dra tillbaka trupperna därifrån.
I Aftonbladet publiceras en artikel om en Afghansk familj i närheten av armébasen som filosoferar lite fritt om Svenskarnas närvaro betytt något positivt. Tillslut kommer han fram till att det är rätt bra för många människor i byn har fått jobb på basen som städare och annan nödvändig extra personal.
Här är det viktigaste, det är genom en god ekonomi som människor och länder mår bra och revanschism och terrorism kan hindras. För alla dessa pengar USA, Sverige, Danmark och även Sverigedemokraterna är beredda på att lägga ner i krig - om dessa pengar istället skulle gå till produktiva biståndsinsatser i området hade det antagligen gett så mycket mer. Men här säger både regering och Sverigedemokraterna stopp.
För vi vill ju bara vara i Afghanistan för att skjuta... Inte för att hjälpa!

Det här med skatter...

Så tycker nu tidningarna idag att jag skall tycka synd om de rika. En rapport har kommit där "Sverige har världens högsta marginalskatt".
Marginalskatt, är alltså skatten man betalar på sista tjänade kronorna. Det innebär alltså inte att höginkomsttagare betalar procentsatsen på hela beloppet utan bara på den överstående summan från ett visst antal kronor. Det vill säga för alla inkomster över en viss nivå tas ytterligare en skatt ut.
Rent allmänt är det just själva grunden i en progressiv skatteuttag.
Nu blandar dock plötsligt artiklarna äpplen och päron. KMGS rapport handlar om skatter för den enskilda individen, och då mer specifikt marginalskatterna. Men artiklarna hävdar att vi har en "osynlig marginalskatt". Det är faktiskt inte sant.
Jag antar att de menar arbetsgivaravgiften, de sociala avgifterna, som artiklarna i sin tur menar "man som höginkomstagare inte får extra förmåner för". Arbetsgivaravgiften är en fast procentuell summa av den lön du får ut. Det är alltså en avgift som går att betala de förmåner som i princip alltid är kopplad till en tjänst. Dels så ger den vissa extra förmåner när socialförsäkringssystemet i form av sjukförsäkring etc. delvis är inkomstnivåanpassat (men med alldeles för låg grad). Men annars vore det absurt, menar man att en bra grej hade varit att folk skulle få bättre sjukvård för skattepengar för att de "betalt in mer i skatt"? Eller om sociala avgifter vore fasta, och effekten istället skulle bli en regressiv beskattning. Man kan bara gissa vart de hämtat informationen om "osynlig marginalskatt", eftersom den inte är en marginalskatt. Svenskt näringsliv kanske (som gärna talar om det). Eller skattebetalarnas förening?
Eftersom marginalskatten bara beräknas på ett belopp överstigande en viss nivå får den gärna vara högre. Jag har ingen sympati för de rika. Jag förstår att de vill ha ännu mer i plånboken, men låt oss inse fakta. De är inte alls lika många som oss. Det är inte de som behöver vår solidaritet när de gnäller. Det är sjuka och arbetslösa, som behöver solidaritet. Det är de som har det svårt som behöver få det bättre.
Ovanpå detta kan man faktiskt tillägga att Sverige har ganska små skatter, dessutom är bolagskatten väldigt liten.
Alternativet för sociala avgifter och progressiv beskattning vore punktavgifter. Såsom höjda avgifter inom vård och sjukvård, egenavgifter på andra områden, obligatoriska fasta avgifter till försäkringssystem (som även om de är frivilliga är nödvändiga för god levnadsstandard). En sådan lösning skulle tvärtom ge regressiv beskattning. Ju mindre man tjänar, desto mer procentuellt av ens inkomst skulle alltså gå till att betala fasta avgifter.
När man tittar rent krasst på saker som folk behöver så ser det redan så ut. Människor behöver mat, bostad, värme, sjukvård.
I rätt stor utsträckning är de tre tidigare helt privata och måste betalas ur egen ficka, och den fjärde är det upp till högkostnadsskyddet. Det innebär att för livets nödtorft - det som är absolut nödvändigt för överlevnad,  betalar rika betydligt mindre procentuellt av sin inkomst till detta än de med mindre inkomst. Och för de med låga inkomster så är det inte alltid pengarna räcker till något annat. Om ens till det.

Så kommer svenska soldater tillbaka i liksäckar

Jag förstår inte upprördheten. Eller tal om hjältemod.
Vi har soldater i ett krig som inte har där att göra. I ett land långt långt borta. Hur många människor har träffats av deras kulor? Och ändå kräver man att vi skall sörja dem som att de gjort en stor uppoffring. Att människor dör i krig är fruktansvärt.
Men som soldat i ett främmande territorium utsätter sig själv för en risk. Det är inte som offer för ett främmande lands invasion. Således faktiskt inte en hjälte. Utan bara tragik!

SD-företrädare: Muslimerna slog ihjäl korsriddare

Ibland är kommentarer överflödiga..
Men det kliar faktiskt i fingrarna - som "när muslimerna slog ihjäl massa korsriddare"

Vänsterpartiet sammarbetar med SD?!

Jag skiter faktiskt i om det bara är rent valtekniskt. Man samarbetar inte med nazister.
Vänsterpartiet i Värnamo har bestämt sig för att ett samarbete med Sverigedemokraterna skulle kunna vara på sin plats för att få till sig fler platser i utskotten.
Vänsterpartiet i Värnamo gör helt fel. Men inte helt otroligt att den här skiftningen håller på att ske, en artikel i flamman skvallrade om det redan tidigare. Jag hoppas vänsterpartiet lokalt faktiskt utesluts om de står fast vid beslutet.



Uppdatering:
Vänsterpartisten i Värnamo, Svante Olsson, kommenterar det hela på sin blogg ur hans perspektiv. Jag finner hans bortförklaring usel. Idén var där, diskussionerna med SD fördes.
 Svante Olsson är inte ångerfull. Som han skriver på sin blogg:
""Det är rätt läskigt att bara tanken på ett sådant eventuellt valtekniskt samarbete kan få sådana här konsekvenser.
(...)
Sverigedemokraterna är en politisk motståndare.
Men jag tycker att i och med att partiet har... tagit sig in i Värnamo kommunfullmäktige så måste vi acceptera det.
Nu är Vänsterpartiet, precis som Sverigedemokraterna, utstängda från alla nämnder och styrelser i Värnamo kommun.
Det är inte bra."

Det är bra att Sverigedemokraterna inte har någon plats i nämnder, de tar inte platserna av egen kraft. Hjälp dem då inte att få några!

Vellinge-nazismen

Det var i samband med en uppsats för evigheter sedan när jag kom över lite fakta kring var nazisterna höll till i Skåne under 30-talet som jag såg en viss upprepande tendens. Nazismen var stark på samma platser igen- ofta på samma ställen. Som att det gått i arv, men man valt att bara gömma undan det lite. Ett par decennier tills det svalnat.
Så nu när ett antal ungdomar bestämmer sig för att skrika nazistiska slagord mot judar, på en väldigt speciell plats i Skåne.
Det är också på något sätt symptomatiskt att det i Vellinge kommun i Skåne också dyker upp de rasistiska stämningarna från förr. Vellinge där högern har ett stenhårt grepp, där socialdemokraterna är marginellt större än Sverigedemokraterna, och Moderaterna stoltserar med nästan 60% av rösterna.
På 30-talet var det också just inom Vellinge kommun som Nationalsocialistiska partier lyckades knipa åt sig ett mandat. Nämnas här kan också att annat ställe där nazisterna lyckades knipa till sig ett mandat på 30-talet var Sölvesborg. Jimmie Åkessons hemstad.

Det har ofta talats om de socialt utsatta områdena och föräldrarnas ansvar för sina ungdomar i dessa trakter. Men hur är det i Vellinge? Knappast socialt utsatt. Antagligen Sverigedemokratiska och Moderata föräldrar med välordnad ekonomi. Med nazistiska far- och morföräldrar. Gammal lantadel.
Jag lovar att återkomma till den skånska överklassen. De är ett kapitel för sig!

Björklund vet ingenting om pedagogik

Folkpartiet, med överste-major Björklund, brukar ofta se sig som skolan och kunskapens försvarare. De är "emot allt flum" i skolan - utan att någonsin mer beskriva vad flummet är.
Men med folkpartiet vid rodret för skolan de senaste åren har inte skolan blivit bättre. Tvärtom visade forskning innan valet att allt fler procentuellt går ur högstadiet med sämre betyg. Björklund skyller uteslutande på "bättre kontroll av lärarna", men skolverket håller inte med.
Folkpartiets recept, eller snarare Björklunds, är hårdare tag. Mer disciplin. Ut med elever ur klassrummet som presterar dåligt. Fler nivågrupperingar. Elitskolor.
Björklund är dock major, när han förordar mer kompetens måste man se att Björklund i ämnet inte har någon kompetens alls. Ingen kunskap alls, verkar det som, i det pedagogiska forskningsfältet. Och för mig med examen i pedagogik, är det därför inte så jätteförvånande med beskrivningen av den här skolan som lyckas förbättra skolresultatet hos sina elever. Med att förändra sin pedagogik med det forskning verkligen säger.
Det görs genom att inte ta ut folk som presterar dåligt från sina klasser. Att inte nivågruppera eleverna. Att inte skapa "elitklasser".
I det pedagogiska lär vi oss med varandra och vill befinna oss i ett sammanhang. Grupperingar och hetsen är negativt för läroprocessen, framförallt för de som i gemenskapen anses prestera dåligt.
Björklund vet ingenting om pedagogik. Ingenting!

Ibland känns en artikel som ett slag i ansiktet

Ja välkomna till nya Sverige.
Där DN lanserar följande märkliga artikel om bostäder och vindsvåningar. Ett par visar stolt upp sitt hem, och DN skribent verkar ha hämtat inspiration från 50-talets tidningar för rika damer. Det är som om Jackie Kennedy själv visar upp sin lya. Läs artikeln. För vad sägs om beskrivningar som:

"De här kryddpastorna köpte vi i Peking förra veckan, säger Eric och korkar upp en flaska vitt vin, tillverkad på Semillondruvan. Enligt den sydafrikanske gårdsherre som sålde honom flaskan ska den passa utmärkt till stark asiatisk mat."

 Eller:

"Den fasta inredningen är diskret men sofistikerad. Vitvarorna i köket kommer från Gaggenau och i badrummen står vita Corianpjäser från italienska Boffi"

Och glöm inte framtidens drömmar för paret:

"Här bor vi om tio år: I en större våning på uppemot 300 kvm med fler och större ljusinsläpp och där Nina kan ha en divan i sin egen walk-in-closet."

Jag vet inte riktigt vad DN vill med artikeln. Är det en liten flirt med alla de som önskar drömma sig bort, inredningstips för vad DN tror är majoriteten av folket eftersom de själva lever så?
Hos mig väcks något helt annat efter artikeln. Vanligt hederligt jävla klasshat.
Själv trivs jag visst bra med att efter fem år i bostadskö äntligen få ett kontrakt på en hyreslägenhet i ytterförort. Men jag vill inte ha de svinigt rika berätta stolt vad de gör av de hus vi sålde till dem för underpriser i innerstan (där andelen hyreslägenheter har gått från över 70% till långt under 20% på bara 20 år). Och vart de lägger alla sina skattesänkningspengar på.
Eller för att använda klassisk hederlig marxistisk retorik - vad de lägger pengarna på efter att ha tagit ut maximal profit och snott allt mervärde.
Jag vill personerna i artikeln illa efter att ha läst den. Jag hoppas vitvarorna från Gaggenau och de vita Corianpjäserna från Boffi exploderar vid ett olämpligt tillfälle och att vinet på Semillondruvan egentligen är gjord på urin från den sydafrikanska gårdsherren.

Samtidigt, i en annan del av sverige:
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article7926908.ab

Det är inte synd om SD:are

Nej det är faktiskt inte synd om sverigedemokrater. De är inte missförstådda.
De röstade på rasism eller för att de inte brydde sig om att rasism var deras huvudfråga. Båda delarna är mycket mycket svårförlåtliga.
Jag är också så till den milda grad trött på Sverigedemokraternas martyrstatus. En god vän till mig blev misshandlad för att han var sosse och bög på väg hem från valstugan. Han har sedan fått ta emot många trackasserande samtal och hot och tvingats gå halvt under jorden.
Tvingats ta emot slag och trackasserier har jag också från SD:are och Nazister när jag var politiskt engagerad i andra halvan på 90-talet. Även direkt hot till mig i brevform.
Jag känner alldeles för många människor inom vänstern som dagligen lever under detta hot. Liksom politiker gjort under väldigt lång tid.
För oss har det blivit sådan vardag att vi knappt höjer på ögonbrynen längre, vi anpassar livet efter det. Är hoten riktigt riktigt allvarliga så skaffar somliga hemlig adress.

Men plötsligt har folk fått för sig att det är Sverigedemokraterna som det är synd om. De som mest hänger ut folk på flashback och andra forum. De vars medlemmar själva aktivt deltagit i flera misshandelsfall. De som organiserar absolut flest nazister (som är med där med motiveringen att de tycker likadant men har mer pragmatisk inställning).
Nej. Det är faktiskt inte ett dugg synd om Sverigedemokraterna.
Jag tänker inte slå dem. Jag uppmanar inte folk att misshandla sverigedemokrater heller (om de nu inte börjar slå er först eller faktiskt inför sina lagar i Sverige som inte är långt från Nürnberglagarna då våld kan bli ett rent självförsvar). Jag bara säger att jag inte förstår snyftandet.
Och jag förstår inte hur Jimmy kan vara "kränkt" av biskopens tal i kyrkan. Faktiskt så kränkt han någonsin blivit i hela sitt liv.
Ja Jimmy.. Där hade han klätt upp sig i sina tofsar och folkdräkt. Gjort sig så fin för kungen. Som en förväntansfull skolpojke på väg till sin stora dag. Solen sken.
Så kommer den där dumma dumma prästen och pratar om alla människors lika värde. Dumma dumma dumma...

Vet ej vem som äger rättigheten till bilden.

Den avreglerade kollektivtrafiken

Så något som kommit i skymundan i debatten. 2012 påbörjas ett helt vansinnigt kaos och ett gigantiskt experiment vad gäller busslinjer och kollektivtrafik. Det kommer bli del två av chockbesked för människor som uppenbarligen helt vansinnigt nog röstade för dessa vansinniga herrarna som nu åter får en mandatperiod på sig att ställa till så mycket de bara kan.

Exakt vad den nya lagen kommer att innebära är svår att få en ordentlig överblick på. Det kommer att inledas 2012, tills samtliga gamla avtal löpt ut.
Men huvudprincipen är att vilken tok som helst får starta sin egen bussfirma och sätta sig och plocka upp och av människor där de känner för. Inom viss nivå kommer det här även gälla regional spårtrafik - hur de nu tänker lösa det problemet med att spåren är begränsade.
Ovanpå detta kommer länen själva bara få ha linjer där det är absolut nödvändigt, ett beslut som kan överklagas av privata intressen och således kommer inte det finnas något ansvar alls.
Länen kommer förlora sitt huvudmannaskap, SL berättar redan att de tänker gå från 700 anställda till cirka 40.
För konkurrenskraft är det också upp till varje enskilt bussbolag att sätta det pris man vill för att säkerställa lönsamheten, all form av länssubventioner är ett brott mot den fria konkurrensen.

Såhär långt alltså:
1. Priserna kommer gå upp ganska rejält på resorna (i Malmö beräknar man att man måste dubbla priset för att det ska bli ekonomiskt lönsamt)
2. Det kommer inte finnas någon samordning mellan busslinjerna, det kommer inte vara överblickbara och osäkert månad från månad hur man tar sig från ena stället till det andra. Det skall visserligen rapporteras in till gemensam central, men det är företagen som styr tidtabellen.
3. Linjer som inte anses lönsamma kommer antingen läggas ner eller läggas på kommuner som då plötsligt inte kan reglera trafiken genom att satsa där det behövs genom att ta inkomster där det finns. Det blir alltså dyrare för samtliga parter utom för de bussbolag som plötsligt kan räkna med väldigt mycket ökade vinster.
4. Tanken på ett länstrafikskort - som SL-kortet skulle mycket väl kunna försvinna. Olika bolag kommer köra på olika sträckor var och en troligen med eget prissystem. Det finns ingen reglering (eller ens rätt till reglering) med prissättning, och hela tanken med marknadsanpassningen försvinner om det inte innebär fri prissättning.


En inte alls lika avancerad kollektivtrafikreform genomfördes förövrigt i England där resandet inom kollektivtrafiken minskade betydligt. Samma typ av tapp kan man se även i Sverige med de första avregleringarna samt kraftigt ökade biljettpriser. Där SL-kortet har skjutit i höjden, och folk föredrar plötsligt bilen. Det här rimmar väldigt illa med viljan att ersätta bilism med ökat kollektivt åkande.

GRATTIS SVERIGE
Det här röstade ni på 2010...

Rädda kollektivtrafiken

Civiliministern, kristdemokraterna och homosexualitet

Det finns ett mörkerparti som plötsligt hamnat utanför skottgluggen. Nämligen kristdemokraterna.
Vad få tänker på att de tillsammans med sverigedemokraterna faktiskt utgör den yttersta högerkanten vad gäller föreställningar om familjebildning och kyrkan.
Sverigedemokraterna tar inte plats i regeringen. Det gör dock kristdemokraterna, och tidningen dagen jublar för nu får pingstkyrkan in en fot i finrummet. Stefan Attefall, nya civiliministern är aktiv medlem där och ... det finns väldigt mycket jag skulle kunna skriva om denna sekt.

Jag skulle kunna inleda med "några av mina bästa vänner är"... Men jag låter bli. Jag tänker konstatera att pingstkyrkan förvisso har vuxit sig väldigt stor för att vara mer en folkrörelse än en sekt men det hindrar inte att de en gång skickade ett ex till mig under hans ungdomsår till ett läger "komma närmare gud" med den märkliga sammansättningen att den bestod av unga killar som alla kommit ut som homo/bisexuella och prästens predikningar handlade ovanligt mycket om sexualitet.
Det är också pingstkyrkan som demonstrerade utanför Vänsterpartiets kongress 2001 under parollen "bevara familjen". Det var också pingstkyrkopastorer m.fl. som stod bakom "mamma-pappa-barn"-kampanjen i stockholms tunnelbanor mot homosexuellas familjebildningar.
Tidningen Dagen (som jublar) ägs av swemedia som i sin tur är helägt av just... pingstkyrkan.
Tidningen dagen som i artikel efter artikel ganska hårt bedrivit kampanjer mot homosexuella. Som gärna publicerar rapporter från den högerkonservativa gruppen "focus on the family" som om de vore riktiga nyheter och larmrapporter.
Inte undra på att tidningen Dagen gläds.

Kristdemokrater är annars de med flest företrädare som sagt både det ena och det andra om homosexuella som är hårresande medeltida. En plats de nu kommer ha ganska hård konkurrens om med sverigedemokraterna. Inte minst SD:s gruppledare Björn Söder vilket har varit särledes aktiv på nätet i att kalla homosexuella för pedofiler och allt möjligt annat.
Men så ingår ju att motverka "hedonism" (vad det nu innebär?) och stödja förhållandet "mellan man och kvinna" i sverigedemokraternas familjepolitiska program...

Egentligen kräver Focus on the family en egen avhandling på allt närmast tragiskt roligt de fått igenom. Som när de menade att antimobbningskampanjerna hade blivit kapade av bögar - och det var en kristen moralisk ståndpunkt att i skolorna ge sig på misstänkta homosexuella med glåpord och slag.
---
Det här är Sverige idag 2010.
Ge mig tillbaka mitt land från SD och KD. Det var inte det här vi ville!

SD lämnar storkyrkan i protest

Ja inför riksmötets öppnande bestämmer sig Sverigedemokraterna för att lämna storkyrkan.
Anledningen tycks vara att biskopen talat om att rasism är fel och definierat:
"– Den rasism som säger att du inte är lika mycket värd som jag, att du ska inte har samma rättigheter som jag, inte är värd ett liv i frihet, och detta av en enda grund – att vi råkar vara födda i olika delar av vår värld – det är inte värdigt en demokrati som vår att göra skillnad på människor, sade biskopen."

Heder åt biskopen. Och att SD tar åt sig av beskrivningen visar just att det inte är annat än fernissa. Att de bara är rasister.
Sådan allmän beskrivning borde faktiskt alla kunna skriva under på.

Sverigedemokraternas partiledare säger sig också "aldrig blivit så kränkt".
Det kommer från mannen som enbart sysslar med att tala illa om hela folkgrupper och vars partisekreterare ägnar stor tid att tala illa om homosexuella.
Fint där!

Du gamla du fria...?

Så idag börjar riksdagens öppnande med val av talman där SD kan få sin första möjlighet till inflytande. Ledarskribenter ondgör sig över S agerande, men faktum är att jag tycker de agerar helt rätt. De har inte bjudit in till samtal med SD. De bedriver klassisk oppositionspolitik. De försöker inte heller styra Sverige med hjälp av SD och har inte gett dem så mycket som ett finger. Att låta Sverigedemokraterna agera enda oppositionspartiet i riksdagen vore inget annat än katastrofalt. Särskilt inte om det kommer ske med enbart borgerlig politik eftersom alliansen inte är beredda att ge oppositionen någonting alls.
Talmannen är en symboliskt viktig post, men den avgör inte Sveriges framtid. Viktigast är att SD inte får någon talman. Och det kommer de rödgröna aldrig ge dem. Och hoppas att alliansen inte gör det heller. Känns ibland som att alliansen kommer att samarbeta aktivt med SD trots allt och stå där och peka finger på rödgröna och säga "se vad ni fick oss att göra".
På två nivåer vore det inte en katastrof trots allt om SD fick inflytande med alliansen. Så länge det innebär minimalt genomförande av deras integrationspolitik och kulturpolitik. För det första skulle det innebära att rödgröna blir det verkliga oppositionspartiet. För det andra skulle det innebära att SD skulle rösta igenom och ta ansvar för politik med nedskärningar i den offentliga sektorn, skattesänkningar för de rika och arbetarfientlig politik. Något deras väljare antagligen inte är intresserade av alls.
Risken finns å andra sidan att de kan fortsätta skylla katastroferna för de som redan ligger ned - på de rika.

Till riksdagens öppnande kommer också stora demonstrationer mot sverigedemokraterna. Jag gick med i den efter valnatten. Det kändes nödvändigt då. Jag är inte lika säker idag. Jag är för demonstrationerna i sig - de fyller en oerhört viktig funktion att gå i demonstrationståg. Det ökar känslan av gemenskap och att man faktiskt inte är ensam i sitt avståndstagande. Men jag har nu sett att vi var många. Nu riskerar jag bara att bli besviken istället. Mest besviken på att jag inser att det är mest folk från vänsterkanten som rättvisepartiet socialisterna - som förvisso har min respekt - som går där. De är förvisso många aktiva men inte särskilt många till procent av befolkningen.
Det behövs något mer kraftfullt agerande mot sverigedemokraterna. En tydligare kraftdemonstration.
Vad vet jag inte riktigt än.

Mitt i allt detta, en artikel från DN där några från Haninge pratar om varför de röstade på SD. Vissa saker kan vara nog så viktiga. För en del är inte rasismen det viktigaste hos SD,  istället är man allmänt förbannad för att man har det jävligt dåligt. Det är vänsterns fel att man inte lyckats plocka upp dem på allvar. Samtidigt är det faktiskt alliansregeringen som har ställt till det för dem. Men en andra aspekt är frågan kring rasism som sekundär på ett ganska otäckt sätt. Lite som att rösta på nazisterna i tyskland en gång i tiden. "Ja jag vill ju ha autobahn, men jag gillar inte det där med antisemitism. Fast autobahn väger tyngre".
Värst av allt i detta är alla dessa förbannade "partitest", som jag gissar avgjorde valet mycket mycket mer än vad man tror, där även jag blev mer sverigedemokrat än borgerlig. Det är helt absurt, jag hade mycket hellre röstat på centerpartiet än på sverigedemokarterna.
Jag kan se partitestet framför mig från 1941 om internet funnits då. "Hmm... folkmord är jag emot. Men jag vill ha en god åldringsvård.. Få se.. Jopp.. jag blev ändå mest nazist."

Vilket ännu mer understryker vikten av en vänstertidning, vi behöver få upp våra frågor. Partitester som frågar om de mest absurda saker har inte gjort oss gott.

Men så till en sista reflektion som återknyter till min rubrik. I artikeln i DN om Haninge kommun uttalar sig någon om att man blir förbannad för att man inte får sjunga sveriges nationalsång på skolavslutningarna längre.
Jag har desperat försökt hitta vad det handlar om genom att söka febrilt på nätet. Jag brukar ha ganska god koll på hur man söker. Men hur jag än letar hittar jag bara återberättande av frågan i olika debattforum. Och möjligen någon tidning som ringt runt och frågat varför man inte sjunger nationalsången varpå de flesta rektorerna svarar att de i princip aldrig har gjort det.
Och det är min upplevelse också, inte sjöng vi någonsin nationalsången på skolavslutningarna. Enda jag minns av nationalsången var när vi ställdes på skolgården och hissade flaggan den 6:e juni ett år det inte hamnade på en helgdag och sjöng "du gamla du fria". En dag som redan då hette "nationaldagen", men som vår gamla lärarinna på mellanstadiet envisats med att fortsätta kalla "svenska flaggans dag". Inte som inbiten antipatriot utan snarare av en mörkblå stockkonservatistisk anledning.
Men de här myterna upprepas mellan folk och blir så småningom sanning. "Nationalsången förbjuds" påstås egentligen helt utan seriösa belägg och framförallt ungdomar under 25 får för sig att man förr i tiden sjöng nationalsången på varenda svensk skolavslutning. Låt mig vederlägga detta. Ingen jag pratat med hitintills på ett 20-tal olika skolor i landet sjöng nationalsången på skolavslutningarna. Och vi funderade inte ens två gånger över detta.
Jag tror att frågan först börjat lyftas på något föräldramöte av nån rasistisk förälder på en invandrartät skola som ville markera mot invandrarbarnen - fick ett nej av skolan och andra föräldrarna och drog upp växlarna maximalt av det.
Jag har nu inget djupare statistiskt material över det, men vet någon om man oftare sjöng nationalsånger på 80-talet i svenska skolor så skriv det i kommentarerna. Alltså någon som faktiskt har något bevis?

Har politiken kommit så djupt ner att det är ett antal tramsiga symbolfrågor som är viktigast?
Antagligen är det så, rationalismen och klassisk teori kring väljarunderstöd är fel. Det har reklammakarna vetat länge, de baserar inte sin reklam på det rationella tänkandet utan på känslor.
Moderaterna och högern visste det också och baserade hela sitt val på känslor. Känslan av att "Reinfeldt verkar väl ändå mer sympatisk"

Kanske är min vädjan till att faktiskt inte bara tänka en gång utan två och tre gånger meningslös. Eller så är min blogg lika fylld av känslor av just den anledningen. Att jag vet att det är just där man får den första kontakten. Rationella kommer sen.
Tyvärr.

Vems är felet?

Det är mest chockerande att se en del av efterspelsdebatten som ifrågasätter varför Sverigedemokraterna blev så stora som de blev. Flamman spekulerar kring väljarbasen som besviken grupp vilket bara hade dem att ty sig till. En facebookgrupp med namnet "Tystnaden som uppstår när Jimmie Åkesson hittar på statistik" kan man läsa följande (mer om detta på "tossigt"):

"Okej. Det har börjat gå lite fel det här. Först krav på att de som har röstat på SD ska ta bort folk på facebook till att de inte får gå med i fackföreningar eller handla i vissa affärer. Jag tycker inte heller om SD, men att göra såhär ökar bara stigmatiseringen, samma grej som gjorde att SD kom in i riksdagen. Fortsätter det såhär så har SD 10% i nästa val. Skärpning.”

På DN debatt debatteras huruvida integrationspolitiken vågat diskuteras eller ej. Ytterligare tema på frågan har rört martyrskapet där varje form av attack mot enskilda företrädare skall ge dem fler röster. Liberala ungdomsförbundets ordförande verkar själva ha just denna typ av känsla vilket effektivt motbevisas av Citys egen journalist.

Man kan tycka vad man vill om att original gangster sätter upp listor på dessa sverigedemokrater men det finns ett enormt hycklande och ett väldigt sorgligt tema i debatten.

1. Sverigedemokraterna själva är ofta väldigt aktiva på internetforumet flashback (de t.o.m. la ut sina jobbannonser där) där de älskar att hänga ut varenda vänstermänniska och det minsta misstänkta gärningsman med så mycket personuppgifter de kan uppdaga. De för själva fram en politik som innebär betydligt grövre våld och utan rättigheter för massor av människor än de någonsin utsatts för.

2. Vänsteraktivister har råkat ut för våld och hot från Sverigedemokrater och nazister i årtionden, om inte mer utan att det någonsin gett en enda sympatiröst. Vänsterförbund har blivit lika mobbade och nobbade av media om inte mer utan att någonsin få samma "stackars"-sentimentalitet.

3. Att Sverigedemokraterna ökade stigmatisering skulle ge dem medvind i förra valet och kan ge dem i nästa är rent nonsen. Sverigedemokraterna har varit stigmatiserade sen de bildades ur BSS och andra nazistnära organisationer i mitten på -80.talet. Stigmatiseringen är rätt och bör bibehållas. Tvärtom är det den minskade stigmatiseringen som lett till deras framgångar. Det är mer "ok" att rösta på dem.

4. Kommunistpartiet hade betydligt fler anhängare tills väldigt effektiva stigmatiseringskampanjer riktades mot dem. I USA har man gått ett steg längre - där är det direkt politiskt självmord att ens våga nämna "socialism". Eugen V Debs fick ganska mycket röster i början på 1900-talet i USA.

5. Det finns en märklig förståelse för vad yttrandefrihet innebär. För alltfler tycks yttrandefrihet innebära "sverigedemokraternas rätt att inte bli ifrågasatta" och demokrati innebära "all makt åt sverigedemokraterna vår befriare".
Yttrandefrihet är en grundprincip jag är för, även för Sverigedemokraterna (tills de går över principer kring hets mot folkgrupp). Liksom föreningsfrihet. Men ingen från de etablerade partierna har egentligen krävt föreningsförbud mot dem. Eller vänta, Kristdemokraterna gick faktiskt till val på att förbjuda medlemskap i föreningar (vilket är ett flagrant brott mot grundlagen). Likaså är Sverigedemokraterna aktiva i frågan om att förbjuda och dra in stöd till organisationer som inte är tillräckligt fina och svenska.
Yttrandefrihet och tryckfrihet innebär att staten inte får hindra dig att säga något. Att man inte får använda statliga påtryckningsmedel att hindra utsagor inte ens rasistiska - även om det senare kan leda till påföljder efteråt.
Yttrandefriheten innebär inte att jag måste gilla allt du säger och hålla käften och tvingas publicera allt skit en sverigedemokrat kan tänkas kläcka ur sig på min blogg. Eller i en tidning. Eller i en reklamfilm i TV4.
Yttrandefrihet och tryckfrihet reglerar alltså förhållandet mellan staten och hennes medborgare. De som vill ändra på den är faktiskt SD och vissa av allianspartierna. INGA andra.

6. Man har förlorat det ideologiska fokuset - alla värderingar är lika fina. Faktum är att det är de inte alls. Rasistvärderingar är och förblir för jävliga.

7. Det tycks snart som att vi har lagt skulden på Sverigedemokraternas framgångar på alla. På politiker, på deras motståndare, på invandrarna, på socialförsäkringar,  på rymdvarelser, på jultomten och på astrologiska fenomen. Allt utom på sverigedemokraternas väljare.
Ibland är faktiskt idioternas handlingar idioternas fel. Och rassesvin är inget annat än rassesvin.

Nu är frågan.. Hur stoppar vi dem? Ja inte fan genom att ge dem rätt!

Den egna ideologiska debatten

Det slår mig ganska snart att jag i mångt och mycket bara reagerar på andra debattartiklar och nyheter från massmedia. En stor del av problemet är ju faktiskt avsaknaden av en självständig ideologisk debatt, och där man inte fullt ut vågar stå för tankar och  värderingar.

Jag har faktiskt en samhällsvision som jag tänker våga stå för. Som inte bara handlar om små förändringar i ersättningsnivåer eller skatter. Där skiljelinjen i inte bara svensk politik utan all politik blir tydlig.
Jag har ingen solidaritet med de som inte behöver den. Jag tycker inte synd om de rika för att de måste betala skatt. För de som har det gott ställt behöver inte vår omtänksamhet.
Jag vill se en demokratisering av samhället på alla nivåer, där man inte så extremt ställs in i överordnad och underordnad. Där man alltid tillsammans med andra kan ställa varenda person i maktposition till ansvar för sina handlingar.
Jag vill också ha ett samhälle där man får misslyckas. Inte bara en gång, eller två gånger utan om och om igen utan att den personen skall förverkat sin rätt att vara medmänniska på samma villkor. Det innebär inte frihet från konsekvenser utan att man tar hand om människor tillsammans. Att de som inte klarade saker lika bra som du själv hjälper vi så gott vi kan. Att de som blir sjuka och inte klarar av att arbeta får den hjälp de behöver och aldrig aldrig någonsin utförsäkras för att "reglerna är sådana".
Jag vill ha ett samhälle där alla människor är lika mycket värda, på riktigt. Inte bara på pappret. Där alla får möjlighet att utvecklas precis till det som de har möjlighet och vilja till.
Kort sagt. Jag vill ha ett samhälle
Från var och en av förmåga
Till var och en för behov

Och det farligaste borgarna någonsin kan ge oss - är att ta ifrån oss känslan av att det är möjligt. Det är i omöjligheternas land rasismen vinner terräng och alliansen sitter vid årorna.
För de har redan möjligheterna - de vill bara se till att våra drömmar inte är det.

Myten om tabu i samhällsdebatten

Det har talats om och om igen - att vissa saker inte får diskuteras. Att Sverigedemokraterna inte fått höras. Att invandringens "problem" inte får belysas.
Detta är fullkomligt nonsens. Dessa frågor har tvärtom skrikits ut - så till den milda grad att det hamnat på agendan fast det inte borde vara där. För att den fokuserar på helt tokiga saker. Och Sverigedemokraternas verklighetsbeskrivning blir rådande.
Ändå lyckas det om och om igen påstås att det inte får diskuteras. Den mytbildningen är faktiskt starkast, och det finns ingen som helst grund för det påståendet. Jag skulle vilja kalla det för en återskapande berättelse, där den upprepas så många gånger att den tillslut blir sann för alla. "Alla vet att det är så". Ungefär som att jorden är platt, allt är uppbyggt av fyra element och att borgarna är bra för Sverige.

En god vägledning i alla diskussioner du hör är därför följande:
Säger sig någon vara "icke PK" - så är han med all säkerhet företrädare för inskränkthet och makt och det han kommer att säga får inte argumenteras mot för då är man "bara PK". Argument spelar ingen roll för en sådan person.
Säger någon "det här får man egentligen inte säga" eller "man får egentligen inte tycka såhär" - så får man verkligen tycka just så och då sägs det hela tiden. Däremot får man inte tycka emot och alla argument emot blir fel för den personen. Han/hon ser sig själv som den tragiska martyren och alla argument emot är ett brott mot hans/hennes omnipotenta person.

Nej att frågan inte debatteras eller belyses är fullkomligt befängt vilket Mattias Tydén så skickligt beskriver idag på DN debatt. Även om han tydligen är docent vid institutet "för framtidsstudier". Jag tycker det namnet är oerhört lustigt. Men det är en bisak!

Ulf Öfverberg är folkpartist och hotet mot facket

Jag är ganska säker på att nästa steg i alliansens plan den här mandatrörelsen kommer vara att slutligen försöka ta död på fackföreningsrörelsen.
Viktigast för deras arbetsmarknadspolitik inkluderar större klasskillnader och inkomstskillnader mellan människor, skattesänkningarna var ett led i ett projekt för att sänka lönekostnader för för företag. Faktiskt att sänka människors löner.

I detta har DN som viktig kampanjenhet för högervärderingar nu publicerat en debattartikel som kräver att LO och TCO bryter med S. Fackföreningarna skall bli helt opolitiska.
Skriver under gör en viss "Ulf Öfverberg" som titulerar sig som "tidigare anställd på TCO bl a som talskrivare åt ordföranden Sture Nordh". Detta är säkert alldeles sant, men det är också alldeles säkert mer troligt så att han snarare i egenskap av "Ordförande för Folkpartiets Södermalm/Gamla Stan." skriver det här debattinlägget.
Se där - något som DN glömmer nämna.

Uppdatering:
Bloggen "alliansfritt sverige" visar dessutom att Ulf Öfverberg även är hög chef för arbetsgivarorganisationen vårdföretagarna, en organisation inom Almega som väldigt aktivt verkat för en borgerlig valseger.

Till försvar för Mona

Nej jag har verkligen inte alltid varit en Mona Sahlin-älskare.
Tvärtom har jag många gånger tvärtom tyckt ganska illa om henne då hon länge framstod som höger i partiet. Men hon fångade mig med sin retorik och sin tydliga ställning att stå fram för människovärdet när alla andra sviktar - inkluderat Lars Ohly.
På något sätt är det tragiskt. Mona Sahlin är precis lika mycket höger som hon var för femton år sedan, men hon står kvar där hon gjorde då och har plötsligt fått en mer rödskimrande färg över sig.
Framförallt tror hon på något mycket viktigt, hon står för socialismens själva själ. Det citat som blev så utskällt av borgerliga ledarskribenter och proffstyckare (är inte de ofta samma personer???) i valet. Nämligen "av var och en av förmåga, till var och en av behov".
Jag är den första att tycka att rörelsen är viktigare än ledarna. Men i det här fallet kommer inte de kunna skvala fram något bättre. Och en partiledare får inte vara en belastning för rörelsens ideér. Det är inte Mona Sahlin just nu. Det är partirörelsens egna inkompetens och som inte insett behovet av långsiktig PR (som det så modernt heter sedan 50-talet) genom att iallafall ha EN egen rikstäckande dagstidning.

Tydligen är det enligt "källor till aftonbladet" skåne som är mest negativa till Mona Sahlin de skånska valdistrikten.
Förlåt S i Skåne, men det är er egen arrogans som är stor orsak till valförlusten. Få ställen tappade S lika mycket på som i Skåne. De kanske borde avgå själva? Min erfarenhet av S i skåne att de visar upp en sällsynt arrogans, även i S-mått mätt.

Jag tänker stå upp för Mona. Det är inte Lena Melin, DN's ledarskribenter och högern som skall bestämma vem S skall ha som partiledare.
Däremot var valrörelsen svag. Löftena tunna. Och visionerna inga.
DÄR låg problemet det här valet.

"Det är inte er han menar"

Mitt liv är fullt av anekdoter - små historier som gärna upprepas in i det oändliga. Det är inte bara egna livserfarenheter som berättas om och om igen utan som någon form av familjeberättelse tar man till sig andras erfarenheter och historia och berättar igen.

Ibland flera generationer tillbaka i tiden.

Bland de viktigaste anekdoterna som finns är de från min farmor och farfars liv. De levde i Tyskland under -20 och -30talet.

Jag tittar på siffrorna på skärmen.
Det är snart hundra år sedan.
Så mycket har hänt sedan dess.
Och ändå så lite.
Min farfar gick bort i början på 80-talet och min farmor för några år sedan. Kvar har jag deras historier.

Så här kommer en av de viktigaste berättelserna från min släkt. Den är kanske inte alls särskilt märkvärdig i sig. Och egentligen inte med ett budskap som inte redan finns på så många andra platser.

Farmor och farfar var judar, utöver det var min farfar också en aktiv anarko-kommunist vilket föranlett en del bekymmer med ordningsmakten efter olaga affischering med ”högförräderi”-innehåll redan under Weimarrepubliken. Utan att gå in på detaljer kring just den historien kan vi nog anse det fallet vara såpass preskriberat att jag utan omskrivningar och med viss stolthet kan meddela att farfar indirekt nog faktiskt hade medverkat vid affischeringen i fråga om än som spanare efter polis medan de andra klistrade. Frikänd i ”brist på bevis” lades dock fallet ner tills nazisterna tog makten.

Gestapo bestämde sig för att öppna fallet igen, och sent en natt kommer de och hämtar honom för förhör. En anarkokommunistisk jude var något alldeles extra för den nazistiska regimen. Året är 1934. Exakt hur min farfar lyckas övertyga övertyga dem att de just den gången hade fått tag i fel person - i fel herr Cohen, är oklart. Men han lyckas och i samtal med några andra blir det klart att han snart måste fly.

Hur de trots att land efter land stängde portarna för judarna ändå lyckades fly är en historia i sig men hur som helst hade de nu fått möjlighet att ta sig ifrån Tyskland.

Farfar var utöver aktiv anarkokommunist på många sätt så tysk man kunde bli och sprang omkring i den märkligt nationalromantiska föreningen ”wandervogel” och lekte scouter som ung också. I min värld har de lederhosen på sig, alla dessa scouter. Och joddlar. Det var storromantiskt tyskt, med den tidens idé om att leva nära naturen. En slags civilisationskritik tillsammans med en för sin tid typisk sentimentalitet och stolthet.
I varje fall kom wandervogel att helt uppgå i nazisternas småmysiga organisation Hitler-jugend ganska snart. Die wandervögel finns förövrigt med i en liten textrad i ”ökända hästen från Troja” av Karl Gerhard om ni läser noga.

Så långt alltås bakgrunden.

Min farmor och farfar sitter och har en sista middag i Tyskland innan de skall bege sig iväg. Vänner kommer och hälsar på. Så har även min farfars gamla kamrater bestämt sig för att ta ett sista farväl av sin gamla vän från Wandervögel - min farfar. Inlunsande kommer så de gamla kamraterna i sina Hitler-uniformer med hakors-armbindlar runt armarna för att säga hejdå till sin judiska vän.

Här någonstans blir det för mycket för min farmor. Hon får ett mindre utbrott och säger ifrån.

”Hur kan ni komma hit i de där uniformerna? Är det inte höjden av fräckhet?”

Nazisterna försvarar sig, men farmor fortsätter och i vad jag gissar i sin tradition att alltsedan dess fortfarande kalla Hitler för ”mister Hitler” - med en något nedlåtande ton. Jag antar att det har att göra med vägran att erkänna hans många olika titlar även om hon ibland kunde yttra "den lilla kopralen" vilket också var väldigt laddat.

”Har ni inte hört vad mister Hitler säger om judarna?”

Farfars gamla kompis manar lugnande.

”Men det förstår ni ju- han menar inte er. Det är östjudarna han menar”

*RIDÅ*

11 år senare var nästan hela släkten utraderad i gaskamrar.

Det här skall gärna säga på tyska: ”Die Ostjuden”

Och något som vi gärna upprepat i alla de fall när man hör de grova generaliseringarna följt av ”men inte ni”. Eller ”inte de”.

Ja historien är inte mycket mer än en variation på en välkänd dikt tillskriven Niemöller, eller varför inte John Donnes ”fråga inte vem klockan klämtar för”.

För nog har jag hört mycket ”ostjuden” - i valet 2010. Inte minst i homofrågan då jag själv är bög. Det är riktigt tragiskt hur det faktiskt finns homosexuella som är beredda att ge det vedervärdiga partiet Sverigedemokraterna sin röst.

Det finns också ett avståndstagande mot att dra paralleller till nazisttiden. Nazismen är ett sånt skällsord idag att det gått bortom sin historiska förankring. Dess brott så vedervärdiga att nazisterna själva tagit sig nästan diaboliska proportioner och någonstans där har vissa möjligheter att dra historisk lärdom gått förlorade. Som att det inte var ett helt folk som plötsligt blev galet. Att vara nazist inte var lika med att vara ”ondskefull” utan någon som uppenbarligen kunde umgås med sina judiska vänner.

Nazismen var rumsren, så även i Sverige. Ett visst motstånd fanns, men då oftare betraktat som ett litet lustigt fenomen men som man nog måste förstå hade ”vissa poänger”. Oftare sågs de som varnade för nazisterna som en större fara. Inte minst bland högerpartisterna.

Det började så här – det började med att ett märkligt tramsparti får ett par procentenheter. Och så småningom släpper vi in dem – att vara fascist och sverigedemokrat är inte längre skamligt.

Men jag upprepar – man måste sätta ned foten. Det är inte kaffe som vanligt med dessa herrar (det är nästan uteslutande herrar) och damer. Har du vänner och bekanta som är sverigedemokrater så markera tydligt, visa att det faktiskt inte är okej att rösta och tycka som de gör. Så kanske de åter gömmer ner sina hakors-armbindlar långt ner i byrålådan...

A new hope

Chocken är stor bland många för vad som hände. Flera har gråtit. Många tycks förvånade.
Jag var en av dem som genom hela valrörelsen aldrig slutade aldrig hoppas. Alla opinionsmätningarna (som översvämmat oss och dessutom säkert i sig påverkat valutgången) skvallrade tidigt om vad som komma skulle. Ändå fortsatte vi förneka.

En återblick från valkampanjen som jag partilös som jag är inte deltog i mer än ord och på nån manifestation. Jag och pojkvännen går på en "allsång mot alliansen" i vita bergsparken där en hel del usla band ställde upp blandat med nostalgi från 70-talet. Som om inget nytt gjort sedan 70-talet...
Så började allsång av Mikael Wiehes "Flickan och kråkan".
Och mitt i säger jag till pojkvännen:
"Den handlar ju om oss och om valet. Vad sorgligt".



För hoppet var det sista som lämnade oss.
Och som texten sa

"O jag började darra i vånda och nöd
jag skakade av rädsla och skräck
för jag visste ju alldeles tydligt och klart
att det var bilden av mig som jag sett


För mitt hopp är en skadsjuten kråka
och jag är ett springande barn
som tror det finns någon som kan hjälpa mig än
som tror det finns nån som har svar


O jag springer med bultande hjärta
jag springer på taniga ben
O jag bönar och ber, fast jag egentligen vet
att det redan är alldels för sent"

Och nog visste vi att det egentligen var försent. Men så länge det fanns liv fanns det hopp så vi sprang med den. Och vi skrattade med gråten i halsen. Struntade i det och fortsatte kämpa.


En god valanalys jag läst om att vakna upp i ett nytt Sverige är från den här bloggen.
Jag håller med i stort. Man har misslyckats med att formulera de stora drömmarna. Även om jag vill gå längre än så. Det har genom valet och "proffstyckarnas" och "retorikexperternas" försorg alltmer kommit att handla om oneliners. Lögner är fullt tillåtna - meningslöst innehåll är det också. Det ligger i den snuttifierade dramaturgin som målas upp - i en ofrivillig symbios mellan politikerna och media. Egentligen vill ingen någonting än vissa saker i socialförsäkringssystemet. De stora drömmarna är borta.
Rädslan för små dippar i opinionsmätningar. Oror för att Lena Melin inte skall tycka man gjort bra ifrån sig i Aftonbladet.
Men att bara skylla på tidningar och politiker är att göra det enkelt för sig. Det är allas bekymmer. Vi var många som bara satt hemma och knöt näven i fickan. Och som inte vågade drömma stort utan bara smått. Som inte vågade göra politik av vår egen verkliga verklighet.

Och ansvaret går på alla - i hela Sverige. Alla de som låter folk utförsäkras. Varenda människa som röstade på Sverigedemokraterna. Det här är inte mitt Sverige och jag vill bygga upp mitt Sverige. Jag vill våga tänka stort igen.
Vart blev ni av ljuva drömmar?



Men nu är kråkan död. Den är verkligen kraxande jättedöd. Och gamarnas samlas. Och jag har en ny kråka som är jättelevande. Och vi har gott om tid på oss. Och den skall flyga!

Vad händer nu då?

Så vaknar man åter upp till en dag i det nya Sverige. Röstomräkningen pågår för fullt och medier spekulerar i om högerkartellen ännu kanske kan knipa egen majoritet utan Sverigedemokraterna.
Jag är inte helt odelat positiv till ett sådant scenario. Självklart hade det varit värre om det vänt sig till sverigedemokraterna för stöd, men bättre om miljöpartiet agerar som någon bromskloss. Statsvetare uttalar sig i omgångar, och är det något jag lärt mig hata genom de senaste åren så är det statsvetare. Statsvetare och nationalekonomer. Det är en märklig expertis med politisk agenda som plötsligt kan framstå som "oberoende". Egentligen är hela frågan om den "objektiva" och "oberoende" i dessa sammanhang något vedervärdigt eftersom det framställs som att vissa styrs av politiska agendor och andra inte gör det.

Min gissning är dock att DNs analys har missat en mycket viktig bit. Eventuella politiska vildar - de har löst kriser förut. Som ATP-frågan löste en omröstning i en jämn riksdag. Alliansen saknar två mandat, och gissningen är att en eller två från miljöpartiet kommer offra sin politiska karriär för att skapa en borgerlig majoritet i riksdagen.

Samtidigt - senaste nytt från Holmqvistfallet:





Att borgarna så allvarligt ljuger kring sjukförsäkringen stör mig. Jag lägger in två kommentarer från vänner som väldigt tydligt markerar vad det handlar om:

"Det är bara bedrövligt... Kommer varken vänja mig vid eller acceptera "lite spill får man räkna med"-mentaliteten som uppenbarligen råder i dagens samhälle. Hoppas vid gudarna att man själv aldrig hamnar i samma sits..."

"Och nu kommer det bara fortsätta. Jag har träffat tillräckligt många utförsäkrade på jobbet [som socialsekreterare . min kommentar] som verkligen inte kan arbeta, nu eller någonsin igen, för att jag inte kan tycka något annat än att detta är totalt vansinne."

Godmorgon nya Sverige.
Vad hade Olof Palme sagt?
Vad hade Tage Danielsson sagt?
Vad hade Astrid Lindgren sagt?