Nej jag har verkligen inte alltid varit en Mona Sahlin-älskare.
Tvärtom har jag många gånger tvärtom tyckt ganska illa om henne då hon länge framstod som höger i partiet. Men hon fångade mig med sin retorik och sin tydliga ställning att stå fram för människovärdet när alla andra sviktar - inkluderat Lars Ohly.
På något sätt är det tragiskt. Mona Sahlin är precis lika mycket höger som hon var för femton år sedan, men hon står kvar där hon gjorde då och har plötsligt fått en mer rödskimrande färg över sig.
Framförallt tror hon på något mycket viktigt, hon står för socialismens själva själ. Det citat som blev så utskällt av borgerliga ledarskribenter och proffstyckare (är inte de ofta samma personer???) i valet. Nämligen "av var och en av förmåga, till var och en av behov".
Jag är den första att tycka att rörelsen är viktigare än ledarna. Men i det här fallet kommer inte de kunna skvala fram något bättre. Och en partiledare får inte vara en belastning för rörelsens ideér. Det är inte Mona Sahlin just nu. Det är partirörelsens egna inkompetens och som inte insett behovet av långsiktig PR (som det så modernt heter sedan 50-talet) genom att iallafall ha EN egen rikstäckande dagstidning.
Tydligen är det enligt "källor till aftonbladet" skåne som är mest negativa till Mona Sahlin de skånska valdistrikten.
Förlåt S i Skåne, men det är er egen arrogans som är stor orsak till valförlusten. Få ställen tappade S lika mycket på som i Skåne. De kanske borde avgå själva? Min erfarenhet av S i skåne att de visar upp en sällsynt arrogans, även i S-mått mätt.
Jag tänker stå upp för Mona. Det är inte Lena Melin, DN's ledarskribenter och högern som skall bestämma vem S skall ha som partiledare.
Däremot var valrörelsen svag. Löftena tunna. Och visionerna inga.
DÄR låg problemet det här valet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar