Vad händer nu då?

Så vaknar man åter upp till en dag i det nya Sverige. Röstomräkningen pågår för fullt och medier spekulerar i om högerkartellen ännu kanske kan knipa egen majoritet utan Sverigedemokraterna.
Jag är inte helt odelat positiv till ett sådant scenario. Självklart hade det varit värre om det vänt sig till sverigedemokraterna för stöd, men bättre om miljöpartiet agerar som någon bromskloss. Statsvetare uttalar sig i omgångar, och är det något jag lärt mig hata genom de senaste åren så är det statsvetare. Statsvetare och nationalekonomer. Det är en märklig expertis med politisk agenda som plötsligt kan framstå som "oberoende". Egentligen är hela frågan om den "objektiva" och "oberoende" i dessa sammanhang något vedervärdigt eftersom det framställs som att vissa styrs av politiska agendor och andra inte gör det.

Min gissning är dock att DNs analys har missat en mycket viktig bit. Eventuella politiska vildar - de har löst kriser förut. Som ATP-frågan löste en omröstning i en jämn riksdag. Alliansen saknar två mandat, och gissningen är att en eller två från miljöpartiet kommer offra sin politiska karriär för att skapa en borgerlig majoritet i riksdagen.

Samtidigt - senaste nytt från Holmqvistfallet:





Att borgarna så allvarligt ljuger kring sjukförsäkringen stör mig. Jag lägger in två kommentarer från vänner som väldigt tydligt markerar vad det handlar om:

"Det är bara bedrövligt... Kommer varken vänja mig vid eller acceptera "lite spill får man räkna med"-mentaliteten som uppenbarligen råder i dagens samhälle. Hoppas vid gudarna att man själv aldrig hamnar i samma sits..."

"Och nu kommer det bara fortsätta. Jag har träffat tillräckligt många utförsäkrade på jobbet [som socialsekreterare . min kommentar] som verkligen inte kan arbeta, nu eller någonsin igen, för att jag inte kan tycka något annat än att detta är totalt vansinne."

Godmorgon nya Sverige.
Vad hade Olof Palme sagt?
Vad hade Tage Danielsson sagt?
Vad hade Astrid Lindgren sagt?