Små detaljer som ändå är fel..

Det är inte helt lätt. När man i det stora hela ser en fråga som rätt, men inte riktigt vågar påpeka de små detaljerna som är fel som faktiskt retar mig. Två ganska enorma händelser just nu gör det svårt att flika in små lappar av "vänta nu ett ögonblick".

Den första är Sverigedemokraterna:
Det är helt galet, vi har tre företrädare för ett riksdagsparti, två av dem riksdagsledamöter och i absoluta ledningen, som beter sig oerhört rasistiskt, och dessutom hänger sig åt falsk angivning och sätter dit en kille de själva betett sig väldigt illa mot. De förbereder grov misshandel genom att plocka upp järnrör. De ljuger om vad som hände den natten, och släppte tidigare en hårt redigerad film under rubriken "sanningen kommer alltid fram" där de definitivt inte berättar sanningen. Det är så illa det kan bli. Och jag förstår inte hur någon överhuvudtaget kan försvara ett sådant beteende som de hade. De verkade inte heller berusade alls, på sin höjd salongsberusade.
Men så en detalj. Kent Ekeroth säger att han var rädd, att det var därför han gjorde som han gjorde. Tidningarna slår upp stort att de ljuger om saken, att Ekeroth inte alls är rädd - de skrattar ju åt den extremt fulla mannen när han påstår att han är med i OG. De säger att de har haft kul - de går ju själva tillbaka för att söka upp honom.

Det är delvis sant, att Almqvist trots sin kavaj har ett beteende som mer påminner om bomberjacka och 80-talets skinhead faktiskt vill gå och misshandla tvivlar jag inte en sekund på. Men Kent Ekerot (som är en av de största rasisterna i partiet och den som hetsar allra mest och ingår i närmast nazistiska kretsar i sina kontakter i Europa) beter sig här mer som den fega följeslagaren. Att han var rädd märks från början, i att han filmar (och inte inser hur idiotiska de framstår) - i att han blir så defensivt aggressiv så fort någon ens kommer nära helt i onödan. I att han upprepar "vi måste försvara oss" fast han vet att de är på väg ner tillbaka för att slå ner mannen. I att han inte är den som skrattar åt att mannen är med i OG.
Så trots allt skit de gjort, som gör att det är en skam att man någonsin valt in dem. Så håller jag inte med på en punkt. Jag tror att Kent Ekerot var just den där fega rädda i det här fallet. Och de andra två hetsandes med honom.
Det gör inget mer rätt... Bara att jag inte håller med i en detalj när det stora hela i drevet mot dem är helt rätt.

Det andra är frågan om Gaza och Israel.
Gaza är ett litet litet område, dess befolkning är i stor skräck, och civila dör. Och jag förstår upprördheten och ilskan mot hur staten Israel har satt ett helt folk på undantag. Men mitt i det här små små lögner.
Aftonbladet påstår plötsligt att deras snudd på antisemitiska artikel om organstöld var rätt och blåser den plötsligt till liv igen. De menar att Gideon Levy, en känd Israelisk journalist hade helt fel när han kritiserade aftonbladet för artikeln.
Men faktum är att de fortfarande inte förstår poängen. Gideon Levy pekade tydligt ut hur man i arktikeln hängav sig åt spekulationer som inte gick att bevisa, Aftonbladet påstod att Israeler sköt palestinier medvetet och för att undvika träffa organ för att kunna sälja dem. Det var hela poängen. Och är helt fel.
Att det pågår och har pågått en stor illegal organhandel i Israel är ingen hemlighet. Det här har uppmärksamats länge, för den är alla lika behandlade. Däremot finns fortfarande inga bevis för det artikeln hävdade utan baserade sig på hörsägen. En sådan artikel är inte bra. Alls. Och är det fortfarande inte. Ockupationen är illa nog utan att man ska ge sig in på obevisbara påståenden och spekulationer som faktiskt ibland är helt häpnadsväckande. Problemet är ändå i det stora hela att man riskerar att dö - inte att ens organ säljs. Fokuserandet på det senare visar snarare på en förkärlek för gamla antisemitiska föreställningsvärldar i värsta fall, i bästa fall på en gammal konservativ moralsyn.

Det andra är att förstå att situationen i Gaza-Israel just nu är en upptrappning av skräck, och mindre av dödsoffer. Det har dött 3 civila Israeler i konflikten när detta skrevs. Det är fruktansvärt. Men ingenting om man räknar upp emot 10-30-talet palestinska civila dödsoffer i Gaza. Vilket är fruktansvärt men ingenting om man t.ex. jämför med situationen i Syrien just nu.
Problemet blir jämförelsen. Framförallt den första. För hur kan någon mäta någons förlust som är helt i onödan ställd mot varandra.
Men situationen i Gaza handlar just därför som man ser det utifrån en gemensam upptrappning av våld och skräck. Och i detta en total hängivenhet åt ena eller andra sidan. Och då har ni - (flera av mina vänner på båda sidar dessutom slår jag vad om) inget som helst tillfälle för nyansering om vad det egentligen är som pågår eller vad som är sant eller inte.
Ett exempel är på den mycket delade grejen på nätet när någon påstod att "De flesta judar i Israel jag pratat med vill inte leva sida vid sida med palestinierna - de vill straffa dem för att de gör motstånd". Vilket jag inte tvivlar på att det är sant (även om det är anekdotisk bevisföring). Men skulle du göra samma svepande uttalanden om folk i arabvärlden om Israel skulle du få samma typ av svar. Och vad får du ut av det? Att judarna i Israel är ett ont folk som ändå inte går att prata med? Eller folk i arabvärlden är ett ont folk som ändå inte går att prata med?
Det är ett fullkomligt irrelevant påstående - och dessutom en del av den nedåtgående spiralen av total hopplöshet och lögn om vartannat. För att det just inte är ett folks beteende som avgör deras rätt att existera eller inte. Det är inte avhängigt att man är snäll - att man har rätt.

Och DET - verkar den sida som förfärar sig över allt hårdare våld, eller de som protesterar mot orättvisor, inte förstått.

Att vilja andra illa

Jag bara reste mig. Helt kall -
för där satt de runt bordet och undrade vad som hade hänt med samhället, varför det blivit så kallt och så kyligt men deklarerar själv högt och stolt att de skulle skjutit folk, gjort illa människor.
Jag borde sagt emot - men när hatstämningen runt ett bord når den maximala nivån så vågar man tillslut inte göra någonting. Jag höll iallafall inte med, och jag reste mig faktiskt. Men jag sa inte emot.
Jag borde sagt ifrån.

Upprinnelsen är enkel.Efterlyst på TV3 har visat en film om en person som blir trackasserad och hamnar på något sätt på tunnelbanespåret, en annan muddrar honom på allt han äger och lämnar honom liggande där. 10 minuter senare blir allvarligt skadad då han blir påkörd av en tunnelbanevagn.
I samband med det dyker alla andra saker de har sett på den märkliga tv-serien "efterlyst". Och hatet växer.
"Jag skulle inte tveka. Ser jag dem så skjuter jag dem"
"Empatilösa människor, de saknar all empati".
"Den här människan de satte eld på, jag skulle hålla fast dem och sätta eld på dem också".
Nu får jag nog - det rår ett klimax av nickningar och jag säger att jag inget mer vill höra utan går därifrån.

För det finns ett antal fel här. Men jag förstår ilskan. Ilskan över att man gör andra illa. Att någon så totalt har fråntagit en annan människa deras värde. Men oförstående?
I den totala mobben av folk som är upprörda (och alla som ilsket delar länkar med hatiska kommentarer om att mörda eller skada den som skadat) har ingen rätt att tala om "oförstående" och "empatilöshet".
För samma typ av att ta bort mänskligheten för någon annan begår de i samma ögonblick. Det spelar faktiskt ingen roll vilken anledningen är. Det meningslösa våldet, den som bara är där är precis lika förståeligt vem som än gör det. Det behöver inte göra den ena empatialös och den andra empatifull.
Vem vet hur förövare som blir dömda ser på sina offer? Vad skiljer den sig i synen på offren som folk runt bordet jag var vid nådde.
Den statligt sanktionerade empatilösheten mot de i utkanten av samhällets empatilöshet?
Principen är densamma - att man tar bort all mänsklighet för den man vill utsätta för plågor. Och lika lätt är det att förstå den , för vi har alla känt den.
Men vi bör känna skam när vi känner känslan, eller förstå att den är fel. Och inte uppmuntra den. Och i den se hur vi har i oss precis allt det där vi tydligen inte kan förstå.

A-kassan och studier - en studie i dumhet!

 Så nu skall jag använda min blogg för att klaga på en liten vardaglig händelse - när stela förvaltningsregler är så idiotiskt konstruerade att man lite undrar hur det står till.

Jag var arbetslös. I två veckor. Mitt förra jobb slutade, mitt nya tog vid strax efteråt.
Under hösten hade jag påbörjat distansstudier på deltid - och en kortare arbetslöshet hoppades jag inte skulle göra att jag skulle vara tvungen att hoppa av.
Jag kontaktade A-kassan redan innan jag gick ut i arbetslöshet och förklarade att jag riskerade bli arbetslös samt att jag just nu förutom mitt heltidsjobb studerade deltid på distans.  De förklarade kort att det var en djungel av regler vad gäller just studier men att jag ändå inte kunde begära någonting innan jag blivit arbetslös.
Så jag väntade - blev arbetslös, och skickade iväg mina lappar så fort det gick tillsammans - arbetsgivarintyget, studieintyg och anmälan om att jag studerade. Det var nån dag efter jag varit och anmält mig på arbetsförmedlingen. En anmälan jag gjorde helt korrekt - redan första dagen av arbetslösheten. Den anlände ett antal dagar senare till dem, dels för att där fanns en helg däremellan.
Och två veckor efter det jag blev arbetslös påbörjades mitt nya jobb.
Jag hade uppenbarligen stått till arbetsmarknadens förfogande.

Men så kom svaret:
Jag har inte stått till arbetsmarknadens förfogande alls fram tills dess de fick intyg om att jag ämnade studerar - och att de inte beviljar studier "bakåt i tiden". Alltså först från intygsdatumet - varpå jag fick minst en veckas extra karens = inga pengar = ungefär 2000 kr som jag plötsligt inte har rätt till. Vill säga jag har faktiskt ingen ersättning från A-kassan alls att hämta ut, fast jag betalat in den här avgiften sedan... tja... 2003
För att förtydliga.
När jag inte är arbetslös KAN jag inte skicka in intyg på att jag ämnar studera under arbetslösheten, och NÄR jag är arbetslös är det för SENT att skicka in intyget på att jag ämnar studera under arbetslösheten.
Det blir ett märkligt moment 22 av ingen möjlighet alls att kunna få rätt och göra rätt någonstans.

Förutom det orimliga i det här kommer nästa skämt från dem.
Jag har fyllt i mitt A-kassekort om att jag har påbörjat ett arbete - att det är på heltid. Jag  har ringt och avaktualiserat mig från arbetsförmedlingen.
Då meddelar A-kassan att de nu kräver arbetsgivarintyg på min anställning.
Jag undrar ändå lite vad de skall göra om de inte får dem?
Jag begär inte någon ersättning från A-kassan. Jag har inte fått några pengar från A-kassan. Vilken form av bidragsbrott gör jag mig skyldig till om jag vägrar skicka in dessa?

Diskriminering av homosexuella på bostadsmarknaden.

När jag och min sambo flyttade till nuvarande lägenheten var det ett väldigt strul med olika papper. De krävde fler och fler intyg och var väldigt misstänksamma mot oss. Lägenheten fick vi efter 6 års kötid hos Stockholms bostadsförmedling.

Men det första samtalet satte tonen när hon insåg att vi var två killar som ville stå på kontraktet. "Du får inte stå på kontraktet med din kompis" - sa kvinnan från bostadsförmedlingen.

Det har också börjat sprida sig i bostadsannonserna med meningar som "Hyresvärden accepterar inte syskonpar eller kamratboende".  Men det är aldrig det olik-könade paret som blir ifrågasatte när de hyr lägenheter, och det är inte de som blir utpekade. Det är alltid det samkönade paret som misstänkliggörs för att inte vara "äkta" utan bara "kompisar" för att två killar och två tjejer flyttar väl normalt inte ihop som kärlekspar? Jag har aldrig hört något olikkönat par höra den typen av påståenden om att de inte vill att kompisar skall hyra ihop. Däremot har jag fått den frågan flera gånger när jag bott med en annan kille, varav en gång förvisso var berättigat då vi var kompisar. De andra gångerna var inte fallet så.
Det är också för många personer en väldigt privat angelägenhet - frågan om ens sexualitet. Varför det skall vara för hyresvärdens kännedom om man älskar killen man bor ihop med eller inte ser jag inte alls syftet med. Måste de veta exakt position i sängen?  För många homosexuella är frågan så pass känslig att de vänder sig i magen på dem redan där, och de kommer överhuvudtaget inte svara på annonsen i fråga.


Diskrimineringslagen är tydlig på två punkter. Varor och tjänster och bostäder får absolut inte diskriminera på grund av sexualitet. Den får enligt 4§ andra stycket inte ens vara indirekt diskriminerande och särskiljande även om detta inte är ursprungliga syftet med skrivningarna.


Ändå fortgår det, och detta genom kommunala bostadsförmedlingen i Stockholm där företag inte vill ha bögar... nä förlåt "kompisar".


Hur gick det för oss? Vi skrev ett brev och klagade över att vi hade fått påståendet att vi inte kunde få lägenheten för att vi bara skulle vara "kompisar". Vi fick en ursäkt. Och lägenheten.
För andra som inte är lika rättshaveristriska som oss går det antagligen inte alls lika bra. Och uppenbarligen har inte bostadsförmedlingen gjort minsta ansats att bli av med det här kränkande beteendet.

Jag skickar vidare en förfrågan till bostadsförmedlingen - och till ett av företagen som har sådan skrivning (Folksam) om hur de ser på det här och inväntar svar. Sprid det här inlägget så länge, och jag lovar uppföljning.

Uppdatering: Folksam lovar att ta bort den här skrivningen och har inte reflekterat över det här. Skrivningen kommer från Stockholms bostadsförmedling. Och jag vänter ännu på svar därifrån.