Vems är felet?

Det är mest chockerande att se en del av efterspelsdebatten som ifrågasätter varför Sverigedemokraterna blev så stora som de blev. Flamman spekulerar kring väljarbasen som besviken grupp vilket bara hade dem att ty sig till. En facebookgrupp med namnet "Tystnaden som uppstår när Jimmie Åkesson hittar på statistik" kan man läsa följande (mer om detta på "tossigt"):

"Okej. Det har börjat gå lite fel det här. Först krav på att de som har röstat på SD ska ta bort folk på facebook till att de inte får gå med i fackföreningar eller handla i vissa affärer. Jag tycker inte heller om SD, men att göra såhär ökar bara stigmatiseringen, samma grej som gjorde att SD kom in i riksdagen. Fortsätter det såhär så har SD 10% i nästa val. Skärpning.”

På DN debatt debatteras huruvida integrationspolitiken vågat diskuteras eller ej. Ytterligare tema på frågan har rört martyrskapet där varje form av attack mot enskilda företrädare skall ge dem fler röster. Liberala ungdomsförbundets ordförande verkar själva ha just denna typ av känsla vilket effektivt motbevisas av Citys egen journalist.

Man kan tycka vad man vill om att original gangster sätter upp listor på dessa sverigedemokrater men det finns ett enormt hycklande och ett väldigt sorgligt tema i debatten.

1. Sverigedemokraterna själva är ofta väldigt aktiva på internetforumet flashback (de t.o.m. la ut sina jobbannonser där) där de älskar att hänga ut varenda vänstermänniska och det minsta misstänkta gärningsman med så mycket personuppgifter de kan uppdaga. De för själva fram en politik som innebär betydligt grövre våld och utan rättigheter för massor av människor än de någonsin utsatts för.

2. Vänsteraktivister har råkat ut för våld och hot från Sverigedemokrater och nazister i årtionden, om inte mer utan att det någonsin gett en enda sympatiröst. Vänsterförbund har blivit lika mobbade och nobbade av media om inte mer utan att någonsin få samma "stackars"-sentimentalitet.

3. Att Sverigedemokraterna ökade stigmatisering skulle ge dem medvind i förra valet och kan ge dem i nästa är rent nonsen. Sverigedemokraterna har varit stigmatiserade sen de bildades ur BSS och andra nazistnära organisationer i mitten på -80.talet. Stigmatiseringen är rätt och bör bibehållas. Tvärtom är det den minskade stigmatiseringen som lett till deras framgångar. Det är mer "ok" att rösta på dem.

4. Kommunistpartiet hade betydligt fler anhängare tills väldigt effektiva stigmatiseringskampanjer riktades mot dem. I USA har man gått ett steg längre - där är det direkt politiskt självmord att ens våga nämna "socialism". Eugen V Debs fick ganska mycket röster i början på 1900-talet i USA.

5. Det finns en märklig förståelse för vad yttrandefrihet innebär. För alltfler tycks yttrandefrihet innebära "sverigedemokraternas rätt att inte bli ifrågasatta" och demokrati innebära "all makt åt sverigedemokraterna vår befriare".
Yttrandefrihet är en grundprincip jag är för, även för Sverigedemokraterna (tills de går över principer kring hets mot folkgrupp). Liksom föreningsfrihet. Men ingen från de etablerade partierna har egentligen krävt föreningsförbud mot dem. Eller vänta, Kristdemokraterna gick faktiskt till val på att förbjuda medlemskap i föreningar (vilket är ett flagrant brott mot grundlagen). Likaså är Sverigedemokraterna aktiva i frågan om att förbjuda och dra in stöd till organisationer som inte är tillräckligt fina och svenska.
Yttrandefrihet och tryckfrihet innebär att staten inte får hindra dig att säga något. Att man inte får använda statliga påtryckningsmedel att hindra utsagor inte ens rasistiska - även om det senare kan leda till påföljder efteråt.
Yttrandefriheten innebär inte att jag måste gilla allt du säger och hålla käften och tvingas publicera allt skit en sverigedemokrat kan tänkas kläcka ur sig på min blogg. Eller i en tidning. Eller i en reklamfilm i TV4.
Yttrandefrihet och tryckfrihet reglerar alltså förhållandet mellan staten och hennes medborgare. De som vill ändra på den är faktiskt SD och vissa av allianspartierna. INGA andra.

6. Man har förlorat det ideologiska fokuset - alla värderingar är lika fina. Faktum är att det är de inte alls. Rasistvärderingar är och förblir för jävliga.

7. Det tycks snart som att vi har lagt skulden på Sverigedemokraternas framgångar på alla. På politiker, på deras motståndare, på invandrarna, på socialförsäkringar,  på rymdvarelser, på jultomten och på astrologiska fenomen. Allt utom på sverigedemokraternas väljare.
Ibland är faktiskt idioternas handlingar idioternas fel. Och rassesvin är inget annat än rassesvin.

Nu är frågan.. Hur stoppar vi dem? Ja inte fan genom att ge dem rätt!