Angående polisens register för Romer.

Jag hittade gammelfarmor i Yad Vashems arkiv. Hon var inte den enda i släkten som försvann i Förintelsen. Där finns fler, flera barn.

Men vi har henne på bild på min farmors mor hemma. Jag hittade samma bild i Yad Vashems arkiv, dock utan den skadan som var på vår bild. Jag undrar ibland lite var de fick bilden ifrån.
I deras arkiv står det att hon står bredvid en "okänd man", vilket jag kunde uppdatera dem med att det var en Hermann Broh, hennes make.

Hermann dog redan innan förflyttningarna till koncentrationslägren. Men Johanna Broh, kom att föras till Thereisenstadt. Där förseddes hon med ett fångnummer och dog senare i lägret.
Hon var äldre, 64 år gammal dam. Jag vet inte alltförmycket om henne, troligen hade hon jobbat i den lilla butiken som hon och Hermann hade i Friedeberg (nuvarande Strzelce i Polen).*

Nazisterna ansåg att Judarna var ett problem. De måste utvärderas, mätas och göras något åt. Så småningom växte idén om den slutgiltiga lösningen fram, men innan dess hade man påbörjat diskussionerna och registreringen av dem. Noga och ordentligt. Ett nummer i lägret, och innan dess noga registrerat att Johanna Broh var judinna. Det var hennes brott, det var därför hon hamnade i registret och det var därför hon hade ett nummer i Thereisenstadt. Det var därför hon hade ett fångnummer.
En lite äldre kvinna, lite över 60 år. 

Inräknad - problematiserad - registerad - uträknad.

Hermann och Johanna Broh

Det är inte ett brott att tillhöra en etnicitet. Det är inte ett brott att vara rom eller judinna.
Vi registrerar inte folk utifrån etnisk tillhörighet, och ett register på över 4000 människor med den uppenbara kopplingen att de är romer är inte försvarbart.
Brottslingen här är staten! Kom ihåg det!

* Uppdaterar texten från min syster som hade mer att berätta om Johanna (Hanna)

"Ibland känns det som om historien kommer allt för nära, som om vi inget lär av det förflutna. (...) Min farmors mor, Hannah, registrerades av nazisterna endast pga sin etnicitet. Hon var en företagsam kvinna, hattmodist med egen liten butik bredvid sin mans. Varje år åkte hon till storstaden Berlin för att där få reda på de senaste hattrenderna. Det var min farmor. Dödad i Theresienstadt 64 år gammal.

Låt det aldrig hända igen. Låt oss slippa vara rädda för att människovärdet är beroende av etnicitet, kön eller sexuell läggning. Låt mig få fortsätta troatt människan är god. Låt min farmor få sälja sina hattar."