lördag 13 augusti 2011

Kravallerna i England - vänsterns fel. Faktiskt!

Ibland undrar jag om världen blivit galen. Camerons svar på kravallerna är kollektiva bestraffningar, familjer till de inblandade skall vräkas från sina lägenheter. Jag hoppas att detta hindras av europadomstolen, kollektiva bestraffningar och godtyckligt agerande enligt denna princip är ovärdigt alla rättsstater. Att Storbritannien har en sådan statsminister just nu är vansinnigt. Detta är Reinfeldts ärade partikamrat. Men nog tror jag att Björklund i spänt läge skulle ansett samma sak.
Det pågår samtidigt (mest i Sverige, mindre i England) diskussioner om huruvida det rör sig om  en klassfråga. Från vissa håll har man velat peka på några i upploppen som varit extremt rika. Det är väl förvisso sant, men det fråntar inte att upploppen skett i de fattigaste områdena och startat bland de mest utsatta. Att inte se sambandet mellan klass och upplopp är naivt. Faktiskt så blint att man blir förvånad att en del människor envisas med att bara tala om "kriminella element". Som om kriminaliteten bara existerar i sig själv.
Så ja, upploppen beror på hopplöshet, stora klasskillnader och utsatthet.
Men det är inte hela svaret. Vänstern har också en direkt skuld i det här, och bör framförallt i England ta på sig mycket självkritik. Varför har ungdomarna i England blivit så pass lämnade bortom all politisk medvetenhet att man inte agerar kollektivt för det gemensamma bästa? Varför har man inte lyckats organisera människor? Istället tycks det ju vara högerns seger även där, det handlar mer om att för den individuella roffa åt sig så mycket han/hon kan från lokala butiker än att kräva politiska rättigheter.

Majoriteten av de fattiga gick inte ut i upplopp, majoriteten av de som drabbades var fattiga. Men majoriteten av de som var med i upploppen skedde bland fattiga. De är viktigt att komma ihåg. Och inga andra politiska drömma och visioner fanns där mer än att slå upp fönstret hos den lokala affärsinnehavaren, ta åt sig mobiltelefoner och springa därifrån.

tisdag 9 augusti 2011

Europeisk fascism och dess spridning

Rasmus Fleischer säger precis det jag tidigare hade debatt med Annika Hamrud tidigare, och som finns i mina tre senaste blogginlägg om Norge.

Jag tänker återkomma med fler inlägg som också visar hur denna fascistiska härva överlappar varandra på olika håll, in även hos folk som Myrdal och gruppen däromkring.