Hopp om jobb
För ett par år sedan flyttade han från Skåne där vi är uppväxta upp till Stockholm för att hitta jobb, arbetsmarknaden i Skåne är väldigt dålig och Kristianstad dras med något av de högsta sifforna för ungdomsarbetslöshet i landet. Så vi tänkte att det var en god idé. Jag bodde i Stockholm (förvisso som inneboende hos en kompis) och hade jobb och med lite kontakter och lite push kanske man skulle kunna få in en fot på arbetsmarknaden här. Så hit kom han med sina två resväskor där jag och min kompis lite elakt placerade honom bakom en bokhylla ute i en av ytterförorterna till Stockholm.
Han försvann iväg på ett antal ställen, letade faktiskt rätt intensivt men blev uppfångad av en grupp som lovade honom guld och gröna skogar. Det fanns stora möjligheter till att tjäna riktigt bra med stålar lovade de. Jobbet: att sälja tele2-abbonemang till företag.
Slips och kostym , glatt leende och säljhumör. Och hela ditt liv. Det var vad de krävde.
Det var lite otäckt att se vad som hände med lillebror under den här perioden. Det var väldigt dubbelt för honom - han gick snabbt in i deras kultur. Han gick upp tidigt på morgonen, åkte in för att arbeta extra på kontoret med att renovera (ett arbeta han gjorde helt gratis), åkte runt och sälja. Och allt detta på provision. Samtidigt som han ville ge allt för företaget förstod han att det här nog inte var så bra, men han ville tro.
Enda lönen de fick var när han sålde någonting. Efteråt var det en semi-obligatorisk afterwork som gällde. Skulle du någonsin komma någonstans var det ett måste.
Givetvis skrevs ett dokument på om att han inte fick yppa något om företagets "unika utbildningspolitik" för någon, men jag kan här avslöja att det rörde sig väldigt lite om pedagogiska grepp och mer om klassisk hjärntvätt och manipulation.
Stress och obetald arbetstid
Lillebror blev alltmer stressad. Och syntes alltmer sällan till. Han var jättetrött och hela tiden orolig för om han skulle sälja någonting. Samtidigt skulle alla samtal för jobbet, vilket var en hel del, göras med en egen mobiltelefon och stås för själva. Tiderna var exakta, man skulle vara inne vid ett visst klockslag - och åka hem vid ett annat. Att inte vara där exakta timmar var ett brott mot anställningsavtalet. Man kan fråga sig lite vilka repressalier de hade då ingen timlön någonsin betalades ut...
Men lillebror följde upp, till punkt och pricka. Medan jag och ett par vänner började säga att det inte var bra för honom. Att det var ren lurendrejeri. Samtidigt så blev han befordrad. Det innebar ingen högre lön. Snarare sämre eftersom befordran innebar mer ansvar men samtidigt skulle lillebror vara med och ge lite av pengarna till de nya som anställdes för att "få in dem" i gamet. De enda som vältrade sig i pengar på alla dessa säljares bekostnad var de högsta cheferna.
Till slut fick lillebror nog. Det tog fyra månader, begynnande magsår, besök på akutmottagning och en arbetsbeskrivning som slutligen avslöjade hela konceptet med hjärntvätt när han fick instruktioner för att lära upp nya säljare. Samt mängder av timmar oavlönat arbete och skyhöga telefonräkningar.
| "Men.. Det har gått tio minuter nu. Har du inte fått en befodran till än? |
Dålig sci-fi
I efterhand kom fler och fler absurda historier fram från min lillebror om vad som egentligen pågick. På afterworken uppmuntrade cheferna för att bryta all "negative input" som kunde komma. Som exempel berättade någon stolt hur han brutit kontakten med sin familj då de inte gillade hans jobb. Och att han uppmanats att bryta med oss, som sa åt honom att sluta.
Varje morgon inleddes med pepp- vilket innebar techno på hög nivå. Techno var pepp. Allt annat var fel. Min lillebror är inte världens mesta technofan- och hade gjort en blandskiva med bl.a. grunge som han tog med sig till jobbet när han var där en dag tidigare tillsammans med en kollega som gillade samma musik. När chefen kom in och hörde musiken, tog han ut skivan och sa högt att detta var dålig musik - deppmusik - som man absolut inte kunde lyssna på som säljare, och bröt sonika sönder den inför de församlade.
Beskrivningen av kontoret är som att skåda in i en dålig sci fi. Ständiga rullande digitala scoreboard som berättar hur mycket folk säljer. Och en stor widescreen som visade tal från cheferna i Cobragroup.
Och jag har antagligen inte berättat en tiondel...
Build break build
Så den här utbildningen? De kallade den för "build-break-build". Efter att ha läst socialpsykologi kan man se hur exakt den var klassisk hjärntvättsteorier. Den gick ut på att i inledande fasen bygga upp en person till skyarna. Få personen att må så bra som möjligt. Finna trygghet och gemensamt i gruppen. För att sedan stenhårt kritisera alla former av tillfälliga brister - att man inte säljer tillräckligt, att man inte alls är så bra som de förväntade sig. I det läget vill personen så gärna få tillbaka erkännandet att de - beroende på hans/hennes psykologiska grundstabilitet - är beredd att göra nästan vad som helst för att få tillbaka känslan av uppbyggnad man fick i början. Det här lärdes alltså ut av företaget, min lillebror fick en plötslig insikt här. "Det var alltså vad de gjorde med mig? Det var fruktansvärt. Och nu vill de att jag skall göra så mot andra".
Som storebror är man väl alltid extremt stolt över sina syskon, här är jag extra stolt. Här bestämde han ju sig för att det fick vara nog. Och lämnade.
Företagets namn då?
Cobra group heter det stora företaget, det internationella. WWP Sweden hette dotterbolaget här i Sverige, men har numera bytt namn till dsa-group. Samma kontor i zinkensdamm och samma ledare och chefer som förr.
Fortsättningen - arbetsförmedlingen i Kristianstad
Man skulle kunna hoppas att historien slutade här, någorlunda lyckligt som varnande exempel. Men det gör den tyvärr inte. Lillebror lämnade Stockholm och åkte tillbaka till Kristianstad där han fortsatte söka jobb i en svår ekonomi - när krisen blir allt värre och jobbpolitiken alltmer absurd. Från arbetsförmedlingen blev han där hänvisad ett försäljningsjobb i Stockholm - han hade ju jobbat med det förr. Lönen försäljningsjobbet hade att erbjuda var inget kollektivavtalat. Nej: ren provision. Min lillebror vägrade och blev utskriven från arbetsförmedlingen. Tar man inte det anvisade jobbet från AF så förlorar man alla former av ersättningar alltså. Inkluderat rena sektjobb! Så går staten och kapitalet hand i hand - som det heter i de gamla sångerna.
(Ps. Givetvis går Phonehouse VD ut och dementerar och hävdar att deras medarbetare är så nöjda så. Det här känns igen. Hittar DSA-group min blogg lär de fyllas av kommentarer från "nöjda anställda". Men vi vet bättre. Vi går inte på er desinformation!)
---
Gott påtalat från Elin Grelsson. Och varför har inte ungdomar rätt att må bra de med?
