En galen värld - efter Norge

Det tog emot.
Men jag ville veta. Jag ville förstå.
Över 90 döda var så ofattbart. När man själv har varit på sommarläger med vänsterförbund, debatterat humanism, alla människors lika värde, marxistisk teori och socialism. Allt det här. Som ungdom. Från det att jag var 16 tills jag var 23 (då jag slutade engagera mig aktivt). Jag har varit på läger, idylliskt vid sjöar eller hav. Sovit i sovsalar med mina kamrater. Där man som ung kanske kärade ner sig i någon, eller allmänt sprang omkring och hade sjukt roligt.
Jens Stoltenberg beskrev det som "paradis som blivit till helvete". Och jag håller med, för visst minns jag mina sommarläger som paradis. Och visst har det blivit ett helvete.
För det är så absurt. Det är mitt i den täta närheten av politiskt engagemang, skratt och sommar som våldet slog ner. Det var som om det var mig han jagade med sitt gevär. Mig han sköt efter.
Så det tog emot, när jag ändå bestämde mig för att jag måste läsa. Måste se hans manifest. Måste förstå.
Det var som att ladda ner ett virus till min dator. Bloggen jag hämtade den från hade fått den skickad till sig, och hade ett halvhjärtat avståndstagande. En googling hittar också in till flashback där flera användare bytt sina profilbilder till hans bild med ett vapen.
Jag återkommer till det senare.

Ja det tog emot, men jag tänkte att har jag läst Mein Kampf så kan jag läsa det här. Det är inte fel att veta vad man har att göra med.
Fram träder bilden av ett kommentatorstroll gone rough. Han gav helt enkelt alla de som kommenterar på aftonbladet ett ansikte. Jag har sett deras språkbruk förr. Deras argumentation.
Jag ljuger om jag säger att jag läste hela. Det orkade jag verkligen inte med. Jag skummade igenom, använde sökfunktionen för att hitta vissa avsnitt i texten.
Och jag har hört allt förr. Hade han bott i Sverige hade han tillhört Sverigedemokraterna. En av hans största inspirationskällor är en bloggare "fjordman" (något som han förövrigt delar med Sverigedemokraternas Ekeroth).
Hans världsbild är starkt antimarxistiskt, rentav nazistiskt som Sverigedemokraterna.
Nu skulle några höja ett finger om att så inte är fallet, att vi inte kan tala om nazism i detta. Han är ju för Israel. Han är inte emot bögar.

Det är en sanning med modifikation. Som han skriver på ett ställe i en av kommentarerna som finns på nätet låter i princip - en sak i taget.

För vad vi har att göra med är ett 2000-talets nazism. En nazism för det nya milleniet. I sitt avståndstagande från förra nazismen är det en av de viktigaste ståndpunkterna gärningsmannen har i sitt så kallade manifest. Att nazisterna tillhörde förra århundrandet och därför inte är relevant nu.
Och förintelsen? Ett misstag enligt honom, men att judarna skulle deporteras var klokt. Och att judarna inte är ett primärt mål i Europa beror på att de är försvinnande små, och i Israel utgör en front mot muslimerna. Det förra tackar han delvis nazismen för.
Det här känns också igen från Sverigedemokraternas förvirrade retorik. Deras vänlighet gentemot judarna är 1 cm djup och beror bara på deras svart-vita världsbild om kamp mellan folkgrupper och raser där judarna står mot muslimerna som betraktas som ett större hot.

Och de homosexuella? Så länge de stänger dörrarna och håller sig borta kan han kanske acceptera dem.

Det mest fascinerande är språkbruket. För språkbruket är ofta en markör för att finna personers identifiering, var de håller hus. Vilka miljöer de är ifrån och var de hämtar sin politiska inspiration. Om någon t.ex. skulle konsekvent använda ordet "arbetsköpare" skulle det vara väldigt tydligt att personen var en syndikalist, inspirerad från vänstern.
Det ord som går igen här är ord som "kulturmarxister". Orden återfinns i stor utsträckning hos nationaldemokraterna och bland sverigedemokraterna. Bland människor på den yttersta högerkanten, bland kommentatorstrollen på nyhetsartiklar och bland bloggkommentatörerna. Gör en enkel sökning själva.
Det är i flashback de växer upp här i Sverige och sprider sig. Deras parlamentariska hemvist är från Sverigedemokraterna och högerut.

Ja - jag är förbannad på Sverigedemokraterna. Det är alla de som propagerat som är delansvariga för händelserna som i Norge. Och för människor som lasermannen. Självklart är det inte så att jag tror Jimmie Åkesson skulle vandra ut och börja skjuta människor. Men det är otroligt viktigt att se efter i vilken miljö sådana åsikter tas för normalt, och där grupper målas ut som fiender. I samband med mannen som sprängde sig själv till döds i Stockholm krävde SD en debatt om islamistiskt våld och fick det. Var är kraven nu från SD?
För plötsligt blev ett terrorattentat en ensam galning, där den förra ensamma galningen blev ett terrorattentat.
Vad är skillnaden? Det finns ett par saker som är gemensamt, det är hetspropaganda i en väldigt specifik miljö, och det är politiska motiv. Finner det högst troligt att båda, som de meddelat i sina manifest efteråt, arbetat ensamma. Bara att jag finner det högerextrema våldet betydligt mer närvarande, agressivt och påtagligt och farligt.

Så hur reagerade vissa efter terrorattentatet.
De som agerade bäst var Jens Stoltenberg. Han lanserade mer öppenhet, mer demokrati. Det är ett stolt parti, socialdemokraterna i Norge. 
Beatrice Ask talar om hårdare straff och mer övervakning. Som om det hade hjälpt någonting alls i det här läget? Det var inte brist på straff (gärningsmannen var säker på att han skulle dö, kan man läsa i hans manifest) som hindrade honom.
Mest oroande är att bloggaren "Jinge" hänger på. Denna vedervärdiga brygga som jag skrev om i mitt förra inlägg, mellan nationaldemokrater och vänsterpartister och vidare. Jag hoppas en dag att Vänsterpartiet faktiskt utesluter honom.

Jag bryr mig inte mycket mer om gärningsmannen, i det att jag inte vill hämnas. Jag finner ingen direkt njutning av det. Märkligt nog. Jag är glad att de tog honom levande. Och kanske någon dag inser han vidden av det han ställt till med.
Nu måste vi andra göra vårt för att inse vad det egentligen var som hände. Avståndstagandet mot Sverigedemokraterna måste bli tydligare än någonsin.
Och i fredags fick kommentatorstrollen ett ansikte. Och för varje högervriden kommentar jag ser på något forum eller de som försöker skriva kommentarer i min blogg kommer jag för alltid se bilden av gärningsmannen i Norge.

För i fredags fick kommentatorstrollet ett ansikte

Det var sionisterna som gjorde det?!

Ja.. När nu Sverigedemokraterna bestämde sig för att först påstå att det var islamisterna som var skyldiga och hade väldigt fel - så måste övriga nationella rörelsen plötsligt ta intensivt avstånd från personen i fråga genom att peka på att han är "sionist". Ett väldigt vanligt förekommande första epitet som förekom bland nazisterna när de skulle påtala att han inte var nazist. Betydligt allvarligare blev det när det plockades upp (troligen via Muhamed Omar som ofta får förmedla länk mellan de rent nazistiska krafterna och de inom avgrundsvänstern). Snart påstod Jinge samma sak.


Det finns alldeles riktigt en fråga om att fiendens fiende är min vän bland sverigedemokrater m.fl. (de hatar muslimer så mycket att de därmed gillar Israel). Men att detta skulle vara en drivkraft hos dem eller gärningsmannen är rent absurd.  Och när etiketten "sionist" används vet man snart hur nära ordkopplingen är med de nazistiska krafterna. För sionist påstod sig gärningsmannen till terrordåden i Norge inte ha varit någonstans.

En respektabel @ahamrud författare till böcker om Sverigedemokrater (vilket alla kan intyga som läst min blogg - jag verkligen ogillar starkt) hade jag en mycket märklig twitter-konversation med när hon inledningsvis gick ut med twittret om att gärningsmannen var "sionist".

Jag ifrågasatte hennes val av ord, påstod att hon delade dem med nazistiska sidor på nätet och att hon inte hade några källor.
Snart fick jag reda på följande

"Kent Ekeroth är ex judisk och sionist. Det är en ny rörelse - läs ex Jihad Watch. (...)"

Den märkliga kommentaren som jag verkligen inte förstår :

"min poäng är att tro att all ondska måste kopplas till nazismen är kontraproduktivt. Dessa missbrukar sin israelvänlighet."

så småningom med märkliga anklagelser som

"du antyder att eftersom nazister är motståndare till SD så är andra som kritiserar SD också nazister? Det finns fler positioner."
och till sist
"(...) Gissar att du är sionist eftersom du tycker det är jobbigt att mördaren är det."

Min fråga har konstant varit
" svårt att svara på mina frågor. Varför lyfte du upp hans sionism och var är din källa? Jag anklagar dig för ruttna källor!"
Samt att jag påstår att hon använder ett märkligt ordval.

Nej jag påstår inte att Annika Hamrud är antisemit. Jag ser bara en orolig tendens till att skifta fokus på gärningsmannens motiv till att handla plötsligt om sionism (denna märkliga ideologiska överbyggnad utan särskild precisering) istället för det uppenbara. Det är tragiskt att man är så snabb i vändningarna där, och att man så gärna plockar upp högerextrema elements publikationer.
För innan hon blockar mig menar Annika Hamrud att jag "borde läsa tidningarna". Jag har lusläst dem. Jag ville verkligen veta, hitta källor och förstå mig på vad det är som sker. Jag hittar ingenting i någon tidning. Jag hittar gott om på nazistiska sajter och dess omgivning. En enkel googling på "sionist" eller "han var sionist" kan ge er en föraning vart Annika Hamrud antagligen hämtat sina källor. För jag har fortfarande inte fått någon förklaring! För ytterst handlar det om språkanalys. Vilka använder begreppet sionist på det sättet? Särskilt när det inte ens handlar om människor i den Israeliska staten?
Två grupperingar står ut. Avgrundsvänstern och nazisterna. Det är alarmerande.
Bryggan mellan dem heter Muhammed Omar, Israel Shamir och Jan Myrdal. I ungefär den ordningen.

Ilska och sorg, mer öppenhet mindre rasism.

Ett par saker efter det inträffade:

Jag är skakad och rörd. Till tårar. Jag har själv varit på många politiska sommarläger som ung. Det hela är så obegripligt.

I twitterflödet och i sociala medier utkristalliserades två saker som gjort mig bestört. Det ena var ett initialt glädjerus från sverigedemokraterna där deras utrikespolitiska talesperson Kent Ekeroth antydde friskt att det var islamistiskt terrorism i "vad var det jag sa". När det senare visade sig att så inte var fallet, mannen tycks istället vara inspirerade av just sverigedemokrater och högerextremister, går nazistiska sajter och säger att han är "sionist"  och gör den judiska kopplingen. Och flera vänsteranhängare jag trodde bättre om hänger på.

Jag är i grunden besviken.  Och skakad. Det finns människor som måste arbeta hårt för att någonsin återfå ett förtroende. Inte för att SD någonsin haft det dock.

Mest är det kanske för att jag är så arg och så ledsen över det som har hänt. Det rör sig om ett klassiskt högerextremt internettroll. Det kan vara mycket intressant att se den miljön han kommer ifrån och skapats i.
Det är dock inte plats för hämnd. Hämnd är meningslöst. Jag tänker inte falla på om hårdare kontroll. Eller hårdare straff för gärningsmannen ens. Det är nu en tid för sorg och låta ilskan vara för att få ännu mer demokrati och stödja alla de ungdomar som kämpat så hårt för en bättre värld.

Jag gick med i Socialdemokraterna för ett par månader sedan. Och mina tankar går till alla de i vårt systerparti i Norge.

Harry Potter-kursen inte så dum!

Lite mothugg mot svenskt näringslivs attack mot högskolekursen (7,5 poäng på halvfart som jag tror få egentligen tar studiemedel för) om "Harry potter och hans värld". Läste igenom kursbeskrivningen och litteraturen till och anser den vara väldigt seriös och viktig för litteraturvetare inom populärkultur. En inriktning mot populärlitteratur - som alldeles säkert genererar mycket inkomster och en analys av fantasylitteratur som stort. Nej man läser inte igenom alla Harry Potter och diskuterar vilka trollformler som är viktiga.
Jag föreslår att Svenskt Näringsliv kollar upp vad de pratar om.
Antagligen mer jobb på det förövrigt och närmare verkligheten än en högskolekurs på Sven Hedin.