Det tog emot.
Men jag ville veta. Jag ville förstå.
Över 90 döda var så ofattbart. När man själv har varit på sommarläger med vänsterförbund, debatterat humanism, alla människors lika värde, marxistisk teori och socialism. Allt det här. Som ungdom. Från det att jag var 16 tills jag var 23 (då jag slutade engagera mig aktivt). Jag har varit på läger, idylliskt vid sjöar eller hav. Sovit i sovsalar med mina kamrater. Där man som ung kanske kärade ner sig i någon, eller allmänt sprang omkring och hade sjukt roligt.
Jens Stoltenberg beskrev det som "paradis som blivit till helvete". Och jag håller med, för visst minns jag mina sommarläger som paradis. Och visst har det blivit ett helvete.
För det är så absurt. Det är mitt i den täta närheten av politiskt engagemang, skratt och sommar som våldet slog ner. Det var som om det var mig han jagade med sitt gevär. Mig han sköt efter.
Så det tog emot, när jag ändå bestämde mig för att jag måste läsa. Måste se hans manifest. Måste förstå.
Det var som att ladda ner ett virus till min dator. Bloggen jag hämtade den från hade fått den skickad till sig, och hade ett halvhjärtat avståndstagande. En googling hittar också in till flashback där flera användare bytt sina profilbilder till hans bild med ett vapen.
Jag återkommer till det senare.
Ja det tog emot, men jag tänkte att har jag läst Mein Kampf så kan jag läsa det här. Det är inte fel att veta vad man har att göra med.
Fram träder bilden av ett kommentatorstroll gone rough. Han gav helt enkelt alla de som kommenterar på aftonbladet ett ansikte. Jag har sett deras språkbruk förr. Deras argumentation.
Jag ljuger om jag säger att jag läste hela. Det orkade jag verkligen inte med. Jag skummade igenom, använde sökfunktionen för att hitta vissa avsnitt i texten.
Och jag har hört allt förr. Hade han bott i Sverige hade han tillhört Sverigedemokraterna. En av hans största inspirationskällor är en bloggare "fjordman" (något som han förövrigt delar med Sverigedemokraternas Ekeroth).
Hans världsbild är starkt antimarxistiskt, rentav nazistiskt som Sverigedemokraterna.
Nu skulle några höja ett finger om att så inte är fallet, att vi inte kan tala om nazism i detta. Han är ju för Israel. Han är inte emot bögar.
Det är en sanning med modifikation. Som han skriver på ett ställe i en av kommentarerna som finns på nätet låter i princip - en sak i taget.
För vad vi har att göra med är ett 2000-talets nazism. En nazism för det nya milleniet. I sitt avståndstagande från förra nazismen är det en av de viktigaste ståndpunkterna gärningsmannen har i sitt så kallade manifest. Att nazisterna tillhörde förra århundrandet och därför inte är relevant nu.
Och förintelsen? Ett misstag enligt honom, men att judarna skulle deporteras var klokt. Och att judarna inte är ett primärt mål i Europa beror på att de är försvinnande små, och i Israel utgör en front mot muslimerna. Det förra tackar han delvis nazismen för.
Det här känns också igen från Sverigedemokraternas förvirrade retorik. Deras vänlighet gentemot judarna är 1 cm djup och beror bara på deras svart-vita världsbild om kamp mellan folkgrupper och raser där judarna står mot muslimerna som betraktas som ett större hot.
Och de homosexuella? Så länge de stänger dörrarna och håller sig borta kan han kanske acceptera dem.
Det mest fascinerande är språkbruket. För språkbruket är ofta en markör för att finna personers identifiering, var de håller hus. Vilka miljöer de är ifrån och var de hämtar sin politiska inspiration. Om någon t.ex. skulle konsekvent använda ordet "arbetsköpare" skulle det vara väldigt tydligt att personen var en syndikalist, inspirerad från vänstern.
Det ord som går igen här är ord som "kulturmarxister". Orden återfinns i stor utsträckning hos nationaldemokraterna och bland sverigedemokraterna. Bland människor på den yttersta högerkanten, bland kommentatorstrollen på nyhetsartiklar och bland bloggkommentatörerna. Gör en enkel sökning själva.
Det är i flashback de växer upp här i Sverige och sprider sig. Deras parlamentariska hemvist är från Sverigedemokraterna och högerut.
Ja - jag är förbannad på Sverigedemokraterna. Det är alla de som propagerat som är delansvariga för händelserna som i Norge. Och för människor som lasermannen. Självklart är det inte så att jag tror Jimmie Åkesson skulle vandra ut och börja skjuta människor. Men det är otroligt viktigt att se efter i vilken miljö sådana åsikter tas för normalt, och där grupper målas ut som fiender. I samband med mannen som sprängde sig själv till döds i Stockholm krävde SD en debatt om islamistiskt våld och fick det. Var är kraven nu från SD?
För plötsligt blev ett terrorattentat en ensam galning, där den förra ensamma galningen blev ett terrorattentat.
Vad är skillnaden? Det finns ett par saker som är gemensamt, det är hetspropaganda i en väldigt specifik miljö, och det är politiska motiv. Finner det högst troligt att båda, som de meddelat i sina manifest efteråt, arbetat ensamma. Bara att jag finner det högerextrema våldet betydligt mer närvarande, agressivt och påtagligt och farligt.
Så hur reagerade vissa efter terrorattentatet.
De som agerade bäst var Jens Stoltenberg. Han lanserade mer öppenhet, mer demokrati. Det är ett stolt parti, socialdemokraterna i Norge.
Beatrice Ask talar om hårdare straff och mer övervakning. Som om det hade hjälpt någonting alls i det här läget? Det var inte brist på straff (gärningsmannen var säker på att han skulle dö, kan man läsa i hans manifest) som hindrade honom.
Mest oroande är att bloggaren "Jinge" hänger på. Denna vedervärdiga brygga som jag skrev om i mitt förra inlägg, mellan nationaldemokrater och vänsterpartister och vidare. Jag hoppas en dag att Vänsterpartiet faktiskt utesluter honom.
Jag bryr mig inte mycket mer om gärningsmannen, i det att jag inte vill hämnas. Jag finner ingen direkt njutning av det. Märkligt nog. Jag är glad att de tog honom levande. Och kanske någon dag inser han vidden av det han ställt till med.
Nu måste vi andra göra vårt för att inse vad det egentligen var som hände. Avståndstagandet mot Sverigedemokraterna måste bli tydligare än någonsin.
Och i fredags fick kommentatorstrollen ett ansikte. Och för varje högervriden kommentar jag ser på något forum eller de som försöker skriva kommentarer i min blogg kommer jag för alltid se bilden av gärningsmannen i Norge.
För i fredags fick kommentatorstrollet ett ansikte
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar