söndag 18 november 2012

Små detaljer som ändå är fel..

Det är inte helt lätt. När man i det stora hela ser en fråga som rätt, men inte riktigt vågar påpeka de små detaljerna som är fel som faktiskt retar mig. Två ganska enorma händelser just nu gör det svårt att flika in små lappar av "vänta nu ett ögonblick".

Den första är Sverigedemokraterna:
Det är helt galet, vi har tre företrädare för ett riksdagsparti, två av dem riksdagsledamöter och i absoluta ledningen, som beter sig oerhört rasistiskt, och dessutom hänger sig åt falsk angivning och sätter dit en kille de själva betett sig väldigt illa mot. De förbereder grov misshandel genom att plocka upp järnrör. De ljuger om vad som hände den natten, och släppte tidigare en hårt redigerad film under rubriken "sanningen kommer alltid fram" där de definitivt inte berättar sanningen. Det är så illa det kan bli. Och jag förstår inte hur någon överhuvudtaget kan försvara ett sådant beteende som de hade. De verkade inte heller berusade alls, på sin höjd salongsberusade.
Men så en detalj. Kent Ekeroth säger att han var rädd, att det var därför han gjorde som han gjorde. Tidningarna slår upp stort att de ljuger om saken, att Ekeroth inte alls är rädd - de skrattar ju åt den extremt fulla mannen när han påstår att han är med i OG. De säger att de har haft kul - de går ju själva tillbaka för att söka upp honom.

Det är delvis sant, att Almqvist trots sin kavaj har ett beteende som mer påminner om bomberjacka och 80-talets skinhead faktiskt vill gå och misshandla tvivlar jag inte en sekund på. Men Kent Ekerot (som är en av de största rasisterna i partiet och den som hetsar allra mest och ingår i närmast nazistiska kretsar i sina kontakter i Europa) beter sig här mer som den fega följeslagaren. Att han var rädd märks från början, i att han filmar (och inte inser hur idiotiska de framstår) - i att han blir så defensivt aggressiv så fort någon ens kommer nära helt i onödan. I att han upprepar "vi måste försvara oss" fast han vet att de är på väg ner tillbaka för att slå ner mannen. I att han inte är den som skrattar åt att mannen är med i OG.
Så trots allt skit de gjort, som gör att det är en skam att man någonsin valt in dem. Så håller jag inte med på en punkt. Jag tror att Kent Ekerot var just den där fega rädda i det här fallet. Och de andra två hetsandes med honom.
Det gör inget mer rätt... Bara att jag inte håller med i en detalj när det stora hela i drevet mot dem är helt rätt.

Det andra är frågan om Gaza och Israel.
Gaza är ett litet litet område, dess befolkning är i stor skräck, och civila dör. Och jag förstår upprördheten och ilskan mot hur staten Israel har satt ett helt folk på undantag. Men mitt i det här små små lögner.
Aftonbladet påstår plötsligt att deras snudd på antisemitiska artikel om organstöld var rätt och blåser den plötsligt till liv igen. De menar att Gideon Levy, en känd Israelisk journalist hade helt fel när han kritiserade aftonbladet för artikeln.
Men faktum är att de fortfarande inte förstår poängen. Gideon Levy pekade tydligt ut hur man i arktikeln hängav sig åt spekulationer som inte gick att bevisa, Aftonbladet påstod att Israeler sköt palestinier medvetet och för att undvika träffa organ för att kunna sälja dem. Det var hela poängen. Och är helt fel.
Att det pågår och har pågått en stor illegal organhandel i Israel är ingen hemlighet. Det här har uppmärksamats länge, för den är alla lika behandlade. Däremot finns fortfarande inga bevis för det artikeln hävdade utan baserade sig på hörsägen. En sådan artikel är inte bra. Alls. Och är det fortfarande inte. Ockupationen är illa nog utan att man ska ge sig in på obevisbara påståenden och spekulationer som faktiskt ibland är helt häpnadsväckande. Problemet är ändå i det stora hela att man riskerar att dö - inte att ens organ säljs. Fokuserandet på det senare visar snarare på en förkärlek för gamla antisemitiska föreställningsvärldar i värsta fall, i bästa fall på en gammal konservativ moralsyn.

Det andra är att förstå att situationen i Gaza-Israel just nu är en upptrappning av skräck, och mindre av dödsoffer. Det har dött 3 civila Israeler i konflikten när detta skrevs. Det är fruktansvärt. Men ingenting om man räknar upp emot 10-30-talet palestinska civila dödsoffer i Gaza. Vilket är fruktansvärt men ingenting om man t.ex. jämför med situationen i Syrien just nu.
Problemet blir jämförelsen. Framförallt den första. För hur kan någon mäta någons förlust som är helt i onödan ställd mot varandra.
Men situationen i Gaza handlar just därför som man ser det utifrån en gemensam upptrappning av våld och skräck. Och i detta en total hängivenhet åt ena eller andra sidan. Och då har ni - (flera av mina vänner på båda sidar dessutom slår jag vad om) inget som helst tillfälle för nyansering om vad det egentligen är som pågår eller vad som är sant eller inte.
Ett exempel är på den mycket delade grejen på nätet när någon påstod att "De flesta judar i Israel jag pratat med vill inte leva sida vid sida med palestinierna - de vill straffa dem för att de gör motstånd". Vilket jag inte tvivlar på att det är sant (även om det är anekdotisk bevisföring). Men skulle du göra samma svepande uttalanden om folk i arabvärlden om Israel skulle du få samma typ av svar. Och vad får du ut av det? Att judarna i Israel är ett ont folk som ändå inte går att prata med? Eller folk i arabvärlden är ett ont folk som ändå inte går att prata med?
Det är ett fullkomligt irrelevant påstående - och dessutom en del av den nedåtgående spiralen av total hopplöshet och lögn om vartannat. För att det just inte är ett folks beteende som avgör deras rätt att existera eller inte. Det är inte avhängigt att man är snäll - att man har rätt.

Och DET - verkar den sida som förfärar sig över allt hårdare våld, eller de som protesterar mot orättvisor, inte förstått.

1 kommentar:

  1. Livet (och världen) är inte lika enkel som de gamla folksagorna. Att man är fattig och utsatt betyder inte att man har rätt i allt man gör och säger. Eller att man är starkare och har fler resurser betyder inte att man alltid har fel i det man säger och gör.
    Underdogen är inte per definition god, och den starkare per definition ond.
    Mänskliga rättigheter har alla. Det är ingen lön, inget pris eller diplom, som andra ska bedöma om man har förtjänat.
    (Det händer faktiskt att man kan få en julklapp av tomten fast man inte varit snäll och lydig.)
    Ingrid Cohen

    SvaraRadera