tisdag 21 september 2010

Eftervalsanalys

Så varför förlorade vi valet?
Det är ett antal saker som måste fastlås som huvudanledningar. Det ena är pressens kampanj mot Mona som person. Det var skrämmande att bevittna, inte minst i omgivningen, hur en hetskampa som sätter igång plötsligt inte har några gränser eller rim och reson. Vad hon än gör ansågs det vara fel. Om några säger att hon är dålig måste det vara så.
Anledningarna till hatet hade väldigt lite med hennes politiska ståndpunkter att göra, utan mer om henne som person. Vilken röst hon hade, vilken frisyr hon hade, och inte minst att hon var kvinna.
Att det är lättare att komma undan som heterosexuell vit medelålders man har varit ganska uppenbart. Inte minst i Reinfeldts egen regering där misstanke om att man smitit från TV-licensen fick kvinnliga ministrar att avgå medan utredning av folkrättsbrott inte är det. Även prostitutionsfrågan och Littorin blev ju snarare urskuldad där Littorin plötsligt fick enorm sympati.
Som vit heterosexuell medelålders man får du göra nästan vad som helst.
Det stora hotet är ofta också en man. Gärna en ung sådan. Gärna ogift (okontrollerad). Ännu hellre bög. Eller invandrare.
Men att vara kvinna är helt omöjligt, för du måste vara perfekt men ändå inte tillräckligt perfekt.
Jag är glad att jag inte är kvinna.
Innan jag får många kommenterar på mig om att jag ser vita heterosexuella medelålders män som problem så är det inte så alls. Jag anser att de har lika stor rätt som vi andra. Bara att just nu så är folk betydligt mer förlåtande mot dem än så.

Men det finns en anledning till och det är faktiskt de rödgrönas eget fel. Och det var alliansen med Vänsterpartiet som skapade ett nytt kosack-val. Sovjetunionen är inte glömd. Kanske med rätta - men just Ohly i sig har varit ett sänkte för de rödgröna. En röst på S blev en röst på allt V stod för.  Och V under Ohly värvar inte så många röster.
Vänsterpartiet borde förstått det - och dragit sig tillbaka. Tagit ett steg bakåt och inte krävt regeringsposter. Socialdemokraterna tappade också självförtroende. Det är väl ändå så att partierna måste i sig själva tro att de är starka nog att segra på egen hand. Går inte det så söker man lösningar i riksdagen.

Att SD kom in beror - tyvärr - på att folk är rasistiska idioter. Jag kommer nog inte ifrån det här. Men länge har det tack och lov varit skamfullt att rösta på dem. Det är inte ok att vara rasist. Men så säger någon att det är det - och det blir befriande för folk. Vad som behövs är faktiskt att visa tydligt att det inte är ok. Det är inte en sak, vilken som helst, att rösta på SD och ha de där åsikterna. Det är inte en fråga där man bör skilja på sak och person. Tvärtom - om SDare vill ta bort homosexuellas rättigheter och sparka ut invandrare till tortyr och vägra människor som inte är exakt som SD vill att de skall vara deras rättigheter - så är det åsikter som på samma sätt måste få konsekvenser för människor som tycker så. Möter du på det i din vardag, bland dina vänner, på arbetsplatsen. Så är det dags att markera. Att det där är inte ok.

Till nästa val måste vi ha mer förtroende. Och också en starkare vilja att stå emot när politikens innehåll faller bort för de rena personangreppen. Att man inte gillar någons röst eller utseende. Jag tycker inte gluggen hos Björklund är särskilt vacker heller. Hålrummet mellan tänderna roar mig oerhört. Men det är inte den som avgör om han är en bra utbildningsminister eller ej. Det som avgör är faktiskt hans usla politik.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar