Länge satt sossarna vid makten, och så småningom kom de allt längre från verkligheten. Det fanns iallafall en känsla för rättvisa i grunden, en vilja att förbättras. Mot sig hade man en bitsk opposition som i sina bästa stunder kunde peka på vad de ansåg vara politikernas klåfingrighet. De skulle hålla sig borta från människors privatliv - var ordet. Och med det argumentet har man varit emot de mesta av förbättringar också.
Och visst var man inne och fingrade för mycket ibland.
Och mitt i allt detta var t.o.m. friskolor ganska trevliga, låt flera olika pedagogiska ideér komma fram. Tills det visar sig att man inte var intresserad av pedagogiska ideér utan av stora utbildningsföretag som nära nog totalkraschat svensk utbildning (även om Björklund fortsätter skylla på sossarna och tänker fortsätta göra så i 3 generationer till tydligen). Samtidigt som all form av pedagogiskt nytänkande och för all del riktig pedagogisk forskning stryps av herr Björklund där man eftersträvar likriktning än mer.
Rätt sak i rätt skåp. Rätt karl till rätt fru. Rätt storlek på skorna. |
Nej när oppositionen väl fick plats vid maktens köttgryter luktade dess herrar möjligheten att skapa samhället efter sina sjuka ideal och viljan att införa alla möjliga former av obligatoriska nedvärderande åtgärder som finns. Fler betyg, obligatoriska viktkontroller, tjockisskatter (trots lam ursäkt), hälsodeklarationer, hårdare kontroller. Mer och mer och mer obligatoriskt helt enkelt, mer kontroll över ditt liv. Och detta inte längre med förmåner, fördelningspolitik och visioner om ett rättvisare samhälle som socialdemokraterna iallafall en gång hade. Istället är det snarare 50-talsdrömmen som kommer upp, där det goda livet definieras av ytterst snäva ideal. Alla som inte passar in skall inte ens hjälpas längre. De skall straffas. Och ju hårdare desto bättre.
Makten har korrumperat högern, på bara några år. 100 gånger snabbare än den korrumperade vilken sossepamp som helst.
Med alla nya datalagringsdirektiv som antas - liksom FRA och IPRED försäkras plötsligt staten en sådan kontroll över vem du är och vad du gör att dess like nog inte setts sen Gestapos dagar. Eller inte ens då, alldeles säkert hade alla dessa fascistdiktaturer kramat händerna i förtjusning i den enkelhet med vilket man kommer åt de mest privata detaljerna hos människor.
Jag vill inte att mina mailkonversationer skall sparas. Även om man berättar om och om igen för mig att det "bara är terrorister" man vill åt och "har man bara rent mjöl i påsen så..", så tror jag inte på det. Även om jag skulle lita på regeringen av idag (vilket jag inte heller fullt ut gör) så vad kommer hända med alla dessa uppgifter imorgon när Sverigedemokraterna tar makten?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar